Nu har man gått och blivit med ny blogg. Vi som skall göra examensarbeten får inte skriva här på den vanliga. Tänkte i alla fall dela med mig av min nya adress ifall någon är nyfiken på vad jag gör.
http://superbloggenx.blogspot.com
Ha det gott!
och lycka till med era arbeten.
Bye!
torsdag 19 november 2009
fredag 6 november 2009
Reclaim the city! - slutreflektion
Vilken bra vecka det har varit och vilka BRA redovisningar man har fått se!! Jag har blivit mycket inspirerad och ser fram emot att ta mig an examensarbetet nu i nästa kurs.
Jag är nöjd med hur mitt projekt blev till slut och även hur min presentation gick. Tack för all kritik! Den är värdefull att ha med sig nu när man går in i kommande arbete.
Sammanfattning
Tänkte att jag nedan kort skall gå igenom vad som har hänt i projektet från början till slut, som en sammanfattning av dessa veckor.
Min icke-plats är den nedlagda dansbanan i Folkets Park, Uddevalla som ligger 9 mil norr om Gbg.
Utifrån denna plats började jag fundera mycket på varför en sådan plats har blivit övergiven och kopplade samman detta med att även Uddevalla centrum håller på att dö ut. Vidare tänkte jag på nedläggningen av Uddevallavarvet 1986 och funderade mycket på hur Uddevalla hade haft sin identitet i varvet. Idag tycker jag mig se att stadens identitet har gått förlorad och allt fler väljer att flytta från staden.
Samtidigt som jag var inspirerad av Uddevallas förlorade identitet var jag också fascinerad av fenomenet superstrukturer och ville arbeta vidare med detta på något sätt. En struktur som jag var särskilt inspirerad av var L´Arc de la defence i Paris. Jag tänkte att triumfbågen som symbol är fin då den står för seger och ära. Min idé blev att jag ville ta en symbol för Uddevallavarvet och smälta ihop den med en superstruktur. Uddevallakranen blev ett naturligt val då formen påminner starkt om triumfbågens. Mitt projekt skulle fungera som ett statement för Uddevalla stad.
Jag vill att staden skall återta sin identitet och segra. RECLAIM THE CITY!
Det jag kan säga om strukturen som jag skapade är att det är dess form och struktur som är det viktiga. Det är också viktigt att veta varför jag har valt att skapa den, alltså dess mening. Den kan ses som ett konstverk, en installation men skall framförallt ses som en vision och ett statement. Det som jag har valt bort i detta projekt är vad som är strukturens funktion. Vad som händer inuti byggnaden är för mig inte viktigt. Strukturen svävar fritt över markytan och under den finns en slags lobby på dansbanans ursprungliga plats. Från denna lobby går det fritt svävande glashissar upp till strukturen. Rutmönstret i strukturen är inspirerat av dansbanans gamla innertak som jag tyckte väldigt mycket om.
Jag tänker mig att strukturen skall finnas till för folkets skull precis som Folkets Park en gång fanns till för folkets skull. Det är människorna som skall fylla platsen med mening. Jag är övertygad om att folk kommer vilja samlas här eftersom strukturen är så unik i sitt slag. Om jag vill komma dit - vill andra också det.
Så här ser min slutliga gestaltning ut:
...
Hur, vad, varför lärde jag mig något?
I alla våra gestaltningsprojekt på HDK tycker jag att man lär sig otroligt mycket i processarbetet. Jag lär mig om andra, om mig själv och om mitt gestaltningsområde.
Jag tycker att jag lär mig mest under de gemensamma handledningarna men också i samtal som man har med andra i till exempel skulptursalen. Det är samtalet som är det viktiga hur som helst. Det är först när man försöker sätta ord på sina funderingar som man förstår vad man egentligen arbetar med. Utan samtalet tror jag att jag hade låst mig och haft svårt att hitta de trådar som de andra i gruppen har gett mig under arbetets gång. Det är inte säkert att man alltid gör precis som de andra har sagt men det är viktigt med samtalet för att tänka över saker ytterligare en gång innan man bestämmer sig. Genom att genomgå en process sätter sig det man arbetar med djupare. Jag kan jämföra med och skriva en akademisk tenta där det finns ett rätt och ett fel. Inte kommer jag ihåg alla de tentor jag har skrivit genom åren, men jag är övertygad om att jag kommer komma ihåg alla mina gestaltningar.
En annan sak som har varit viktig för mig i detta projekt som jag har lärt mig mycket av är att jag har jobbat med program och tekniker som jag inte kunde innan. Att rita perspektiv var mycket svårare än jag hade anat och jag fick lägga många timmar på det vilket var bra eftersom jag haft en ganska fientlig inställning till detta innan. Att lära mig photoshop var bara roligt och väldigt användbart när jag skall bli lärare.
En annan väldigt viktig del i lärandet är att man får testa sig fram och misslyckas på vägen. Om man inte testar vet man ju inte om det man gör fungerar eller inte. Detta blev uppenbart när jag byggde mina olika modeller i projektet. Min första modell som jag byggde uppe i skulptursalen blev skrattretande dålig, men det var genom förstörelsen av den som jag kom på hur jag ville att min struktur skulle se ut. Samma sak hände när jag ritade upp min struktur i Google sketchup. Det var inte alls det uttrycket som jag ville ha visade det sig, även fast jag trodde det från början.
En sista sak som jag vill ta upp under denna rubrik är det som K tog upp under min redovisning. Hon sa att man lärde sig något när man lyssnade på mig. Jag själv har lärt mig något om min gamla hemstad när jag har gjort det här arbetet och det känns fint att ha kommit staden närmare. Kanske har jag lärt mig lite mer om mig själv också. Inte visste jag att jag kände så starkt för Uddevalla.
Didaktisk ingång
Att arbeta med icke-platser och förvandling tycker jag är en väldigt bra uppgift som man kan ta med ut i skolan. Nu har vi fått en väldigt bra grund att stå på när det gäller utformning så materialet finns där. Det är en fin tanke att uppmärksamma alla de platser som ingen längre bryr sig om. Det är nyttigt att lära sig se hur staden ser ut som fenomen och våga gå in och kritisera. Kanske kan man arbeta med icke-plaser på skolan?
Om man mer skall utgå från min specifika gestaltning tycker jag att begreppet identitet är ett viktigt ämne att angripa i skolan idag. En stor inspiration var Ove Sernhedes föreläsning ute i Hammarkullen den 6/10. Han pratade om den segregerade staden och om hur ungdomar i förorten känner ett starkt utanförskap gentemot innerstadens. Samtidigt så växer det fram kulturer i förorten som är superstarka och som vi har mycket att lära oss av. Att arbeta med identitet i skolan i olika projekt kan bidra till att man öppnar upp ögonen på eleverna och i det långa loppet kanske detta bidrar till att segregationen minskar. Sernhede menade också att klassamhället är på väg tillbaka och att uppmärksamma eleverna på denna problematik är väldigt viktigt.
Detta kan också kopplas ihop med Joakim Forsemalms föreläsning den 24/9 om långgatorna i Göteborg. Han pratade mycket om gentrifiering d.v.s när medelklassen tar över stadsdelar som tidigare ansetts som mindre fina. Detta hänger också väl ihop med identitetsbegreppet och kan vara en del av samtalet som man har med sina elever. Jag tycker det finns en stor poäng i att uppmärksamma eleverna på den stad som de bor i och att identitet styr mycket av hur vi ser på den. Detta kan de också applicera på sig själva som individer. Hur vi ser på varandra och hur identiteter skapas är ett högst aktuellt ämne som jag tycker alla lärare skall närma sig ute i skolorna.
En sista sak jag vill ta upp här är att jag mer och mer börjat tänka på hur viktig processen är i ens egna arbete. För att lära sig något om sig själv och om andra tror jag att processen är ett måste. Idag har elever 40 minuterslektioner där de producerar som i en fabrik. Någon eftertanka finns inte - allt handlar om vilket betyg de skall få. När jag kommer ut i skolan vill jag verkligen arbeta med processtänk. Det känns som om jag inte vill bli lärare om jag inte kan få arbeta så. Detta kommer bli ett stort problem!! Hur man tacklas med det får man se den dagen.
Och vidare...
Jag tänker att jag på något vis vill arbeta vidare med min gestaltning och identitetsbegreppet i mitt examensarbete. Mer om det i nästa blogginlägg...
Tjipp!
Jag är nöjd med hur mitt projekt blev till slut och även hur min presentation gick. Tack för all kritik! Den är värdefull att ha med sig nu när man går in i kommande arbete.
Sammanfattning
Tänkte att jag nedan kort skall gå igenom vad som har hänt i projektet från början till slut, som en sammanfattning av dessa veckor.
Min icke-plats är den nedlagda dansbanan i Folkets Park, Uddevalla som ligger 9 mil norr om Gbg.
Utifrån denna plats började jag fundera mycket på varför en sådan plats har blivit övergiven och kopplade samman detta med att även Uddevalla centrum håller på att dö ut. Vidare tänkte jag på nedläggningen av Uddevallavarvet 1986 och funderade mycket på hur Uddevalla hade haft sin identitet i varvet. Idag tycker jag mig se att stadens identitet har gått förlorad och allt fler väljer att flytta från staden.
Samtidigt som jag var inspirerad av Uddevallas förlorade identitet var jag också fascinerad av fenomenet superstrukturer och ville arbeta vidare med detta på något sätt. En struktur som jag var särskilt inspirerad av var L´Arc de la defence i Paris. Jag tänkte att triumfbågen som symbol är fin då den står för seger och ära. Min idé blev att jag ville ta en symbol för Uddevallavarvet och smälta ihop den med en superstruktur. Uddevallakranen blev ett naturligt val då formen påminner starkt om triumfbågens. Mitt projekt skulle fungera som ett statement för Uddevalla stad.
Jag vill att staden skall återta sin identitet och segra. RECLAIM THE CITY!
Det jag kan säga om strukturen som jag skapade är att det är dess form och struktur som är det viktiga. Det är också viktigt att veta varför jag har valt att skapa den, alltså dess mening. Den kan ses som ett konstverk, en installation men skall framförallt ses som en vision och ett statement. Det som jag har valt bort i detta projekt är vad som är strukturens funktion. Vad som händer inuti byggnaden är för mig inte viktigt. Strukturen svävar fritt över markytan och under den finns en slags lobby på dansbanans ursprungliga plats. Från denna lobby går det fritt svävande glashissar upp till strukturen. Rutmönstret i strukturen är inspirerat av dansbanans gamla innertak som jag tyckte väldigt mycket om.
Jag tänker mig att strukturen skall finnas till för folkets skull precis som Folkets Park en gång fanns till för folkets skull. Det är människorna som skall fylla platsen med mening. Jag är övertygad om att folk kommer vilja samlas här eftersom strukturen är så unik i sitt slag. Om jag vill komma dit - vill andra också det.
Så här ser min slutliga gestaltning ut:
...
Hur, vad, varför lärde jag mig något?
I alla våra gestaltningsprojekt på HDK tycker jag att man lär sig otroligt mycket i processarbetet. Jag lär mig om andra, om mig själv och om mitt gestaltningsområde.
Jag tycker att jag lär mig mest under de gemensamma handledningarna men också i samtal som man har med andra i till exempel skulptursalen. Det är samtalet som är det viktiga hur som helst. Det är först när man försöker sätta ord på sina funderingar som man förstår vad man egentligen arbetar med. Utan samtalet tror jag att jag hade låst mig och haft svårt att hitta de trådar som de andra i gruppen har gett mig under arbetets gång. Det är inte säkert att man alltid gör precis som de andra har sagt men det är viktigt med samtalet för att tänka över saker ytterligare en gång innan man bestämmer sig. Genom att genomgå en process sätter sig det man arbetar med djupare. Jag kan jämföra med och skriva en akademisk tenta där det finns ett rätt och ett fel. Inte kommer jag ihåg alla de tentor jag har skrivit genom åren, men jag är övertygad om att jag kommer komma ihåg alla mina gestaltningar.
En annan sak som har varit viktig för mig i detta projekt som jag har lärt mig mycket av är att jag har jobbat med program och tekniker som jag inte kunde innan. Att rita perspektiv var mycket svårare än jag hade anat och jag fick lägga många timmar på det vilket var bra eftersom jag haft en ganska fientlig inställning till detta innan. Att lära mig photoshop var bara roligt och väldigt användbart när jag skall bli lärare.
En annan väldigt viktig del i lärandet är att man får testa sig fram och misslyckas på vägen. Om man inte testar vet man ju inte om det man gör fungerar eller inte. Detta blev uppenbart när jag byggde mina olika modeller i projektet. Min första modell som jag byggde uppe i skulptursalen blev skrattretande dålig, men det var genom förstörelsen av den som jag kom på hur jag ville att min struktur skulle se ut. Samma sak hände när jag ritade upp min struktur i Google sketchup. Det var inte alls det uttrycket som jag ville ha visade det sig, även fast jag trodde det från början.
En sista sak som jag vill ta upp under denna rubrik är det som K tog upp under min redovisning. Hon sa att man lärde sig något när man lyssnade på mig. Jag själv har lärt mig något om min gamla hemstad när jag har gjort det här arbetet och det känns fint att ha kommit staden närmare. Kanske har jag lärt mig lite mer om mig själv också. Inte visste jag att jag kände så starkt för Uddevalla.
Didaktisk ingång
Att arbeta med icke-platser och förvandling tycker jag är en väldigt bra uppgift som man kan ta med ut i skolan. Nu har vi fått en väldigt bra grund att stå på när det gäller utformning så materialet finns där. Det är en fin tanke att uppmärksamma alla de platser som ingen längre bryr sig om. Det är nyttigt att lära sig se hur staden ser ut som fenomen och våga gå in och kritisera. Kanske kan man arbeta med icke-plaser på skolan?
Om man mer skall utgå från min specifika gestaltning tycker jag att begreppet identitet är ett viktigt ämne att angripa i skolan idag. En stor inspiration var Ove Sernhedes föreläsning ute i Hammarkullen den 6/10. Han pratade om den segregerade staden och om hur ungdomar i förorten känner ett starkt utanförskap gentemot innerstadens. Samtidigt så växer det fram kulturer i förorten som är superstarka och som vi har mycket att lära oss av. Att arbeta med identitet i skolan i olika projekt kan bidra till att man öppnar upp ögonen på eleverna och i det långa loppet kanske detta bidrar till att segregationen minskar. Sernhede menade också att klassamhället är på väg tillbaka och att uppmärksamma eleverna på denna problematik är väldigt viktigt.
Detta kan också kopplas ihop med Joakim Forsemalms föreläsning den 24/9 om långgatorna i Göteborg. Han pratade mycket om gentrifiering d.v.s när medelklassen tar över stadsdelar som tidigare ansetts som mindre fina. Detta hänger också väl ihop med identitetsbegreppet och kan vara en del av samtalet som man har med sina elever. Jag tycker det finns en stor poäng i att uppmärksamma eleverna på den stad som de bor i och att identitet styr mycket av hur vi ser på den. Detta kan de också applicera på sig själva som individer. Hur vi ser på varandra och hur identiteter skapas är ett högst aktuellt ämne som jag tycker alla lärare skall närma sig ute i skolorna.
En sista sak jag vill ta upp här är att jag mer och mer börjat tänka på hur viktig processen är i ens egna arbete. För att lära sig något om sig själv och om andra tror jag att processen är ett måste. Idag har elever 40 minuterslektioner där de producerar som i en fabrik. Någon eftertanka finns inte - allt handlar om vilket betyg de skall få. När jag kommer ut i skolan vill jag verkligen arbeta med processtänk. Det känns som om jag inte vill bli lärare om jag inte kan få arbeta så. Detta kommer bli ett stort problem!! Hur man tacklas med det får man se den dagen.
Och vidare...
Jag tänker att jag på något vis vill arbeta vidare med min gestaltning och identitetsbegreppet i mitt examensarbete. Mer om det i nästa blogginlägg...
Tjipp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
