Vad bra det blev till slut!

En vecka till har gått och det har varit stressigt och är fortfarande stressigt. Jag har under veckan svettats över mina perspektivteckningar (tänk vad svårt det kan vara) och har fått göra om både två och tre gånger innan jag blev nöjd. Det känns skönt att den delen är klar nu i alla fall så att man kan börja koncentrera sig på behandlingen av bilderna. Har gjort klart två bilder av tre men tänker inte visa dem här på bloggen förrän efter redovisningen. Jag måste ju hålla spänningen uppe! Det ni kan få se är hur grundteckningarna blev.


Till slutbehandlingen av teckningarna har jag arbetat i photoshop och satt i en grundkurs på moderskeppet.se i tre timmar för att klara av det jag ville göra. Mycket tid har gått åt till och testa mig fram eftersom jag inte riktigt visste vilket uttryck jag ville ha. I måndags på handledningen pratade vi om hur jag kunde göra, men det var först när jag hade suttit i några timmar själv som jag kom på hur jag ville att det skulle se ut. Måste säga att det blev väldigt bra till slut i alla fall. Lyckades till och med imponera på min pojkvän som arbetar på arkitektkontor ;) Det är jag väldigt nöjd med.

I helgen kommer jag att försöka arbeta klart bilderna helt och sätta ihop en presentation. Det kommer bli svårt att vara tydlig eftersom processen har varit lång men det är tur att vi har bloggen där tankarna samlas under projektet som stöd. I torsdags var vi också några i gruppen som övade på vår presentation vilket var mycket bra. Man kommer på så mycket bra saker när man lyssnar och ger kritik till de andra. Synd bara att det inte var så många som kom. På måndag morgon tänkte vi ta ett sista snack i gruppen så då hoppas jag att alla är där i alla fall.

Undrar just om det skulle fungera att ta med bloggkonceptet ut i skolan när man blir lärare? Det känns verkligen som en optimal "portfolio" idag när ungdomarna praktiskt taget lever på internet. De kanske till och med skulle tycka det var kul att blogga eftersom "bloggen" är så förknippad med fritid och ungdomskultur. Det finns såklart en del problem med bloggandet. Vad gör man med dem som vill vara anonyma och hur skall man få eleverna att respektera varandras tankar fullt ut o.s.v? Det tål att tänkas på...

Nu skall jag arbeta vidare med bilderna och presentationen så jag blir klar någon gång. Har säkert en del misslyckanden kvar att göra innan jag når målet. Kul är det i alla fall!

Ses på måndag!

Det drar ihop sig

Nu är det inte så himla lång tid kvar på det här projektet, vilket känns lite jobbigt. Trots att vi haft massa veckor på oss så skulle man vilja ha fler. Återigen tänker jag på alla stackars elever ute i våra skolor som knappt hinner blinka innan deras uppgifter skall vara klara för bedömning. Jag blir mörkrädd! Hur skall jag förhålla mig till detta problem när jag blir lärare? Jag måste hitta på något för att skona dem och låta dem utvecklas i sin egen takt. Portfolio är ju inte så dumt, men det optimala hade ju varit om man hade fått mer TID. Är jag redo att bli lärare? Kan jag stå ut med 40 minutrarna och ett absolut ramverk? Eller måste jag stå ut med det? Kan jag som nyexaminerad komma ut och ändra om? Jag hoppas verkligen det.

I veckan har jag kommit fram till att jag inte vill presentera mitt projekt i Sketchup. Programmet känns lite för digitalt och platt för min vision. Jag vill att mina bilder skall leva och dra lite mer åt det konstnärliga hållet. Jag började därför att skissa för hand i stället. Detta kändes bättre och nu skall jag bara testa mig fram hur jag vill bygga upp miljöerna runtomkring min struktur. Tänkte först att jag skulle använda mig av photoshop, men med risk att det också blir lite platt tänkte jag istället bygga upp miljöerna med collageteknik. Det kan nog bli coolt om man gör det på rätt sätt. Om detta går återstår och se.


På måndag skall vi ha minipresentation i gruppen eftersom N inte kan på onsdag. Lite tajt, men man får väl jobba på så gott man kan. Jag tänkte göra tre olika perspektiv på min struktur och jag kan tänka mig att det kommer ta lite tid eftersom jag inte är helt såld på perspektivlära (som ni ser i min första skiss). Har bestämt mig för att försöka få perspektivet rätt i alla fall. Vi får se om jag kan visa upp något av collaget på måndag, annars får det bli en överraskning för alla på redovisningen.

Tänkte att jag skulle lägga ut en text jag har skrivit om varför jag vill göra det jag gör:

"Det handlar om identitet. Vissa kanske vill kalla det status men för mig räcker det att prata om identitet. Det handlar inte heller om identitet på ett djupt och svårbegripligt teoretiskt plan, utan om identiteten som vi ser, känner och kan ta på här och nu.

Uddevalla var en gång en livfull och livskraftig knutpunkt. Här fanns världens största båtvarv. Hit flyttade folk för att få arbeta och staden log för den kände sig viktig och behövd.

Sen händer det något som blir början till ett långsamt förfall. Varvet läggs ner, tas bort och staden dras ned - det verkar inte som det finns någon återvändo. Idag ser man resultatet tydligare än någonsin. Affärer stänger och flyttar ut till köpcentret som ligger utanför staden. Allt fler människor flyttar till Göteborg och andra närliggande städer som har mer att erbjuda (inklusive jag själv). Staden blir gråare och gråare. Vart finns livet?

Min plats - min icke plats påminner mig särskilt mycket om detta. Folkets Park, en övergiven dansbana som förr sjöd av liv är nu förfallen och övertagen av naturen. Folkets Park är nu folktom och staden blir bara tröttare och tröttare.

Jag vill återta staden - återta identiteten - reclaim the city! Jag tänker mig att varvet som förr stod för livet i staden skall pånyttfödas i mitt projekt. Kranen som struktur tilltalar mig. Likt triumfbågen, som står för seger och ära kommer min struktur att återta en del av stadens förlorade identitet. Staden skall segra och livet skall åter komma till den.

Det är min vision som är det viktiga. Bågformen kommer fungera som ett statement. Funktionen är inte viktig denna gång. Fokus ligger på strukturen , formen och identiteten. När jag får chansen tar jag den. Min struktur skall sväva, vara överdimensionerad och ta plats. Om jag vill gå dit och vara där, kommer andra också att vilja det.

Reclaim the city!"

........

Blev i onsdags tipsad om Pushwagners utställning på stadsbiblioteket. Skall absolut gå dit nästa vecka. Har spanat in lite av hans arbete och jag gillar det skarpt.

http://www.pushwagner.no/

Ses på måndag! Då fixar vår grupp film så - be there!!

Massa modeller

Nu i veckan har jag haft tid och börja spåna på hur min struktur egentligen skall se ut, vilket känns bra eftersom tiden börjar bli knapp. N sa till oss förra veckan att vi skulle ha med en liten enkel modell till veckans handledning, så några i gruppen var i skulptursalen och byggde i tisdags.

Jag byggde min modell i kartong sammanfogat med limpistol. Som utgångspunkt hade jag Uddevallakranens form och utifrån det började jag sätta ihop något på känn.


Efter jag hade byggt klart började jag ta sönder modellen eftersom jag tyckte den blev så fruktansvärt ful och inte alls det som jag hade tänkt mig. Fler och fler delar klipptes eller slets bort. I slutet av dagen hade jag något som liknade någon slags antenn eller dylikt och kände mig inte alls nöjd. Jag var frustrerad och sur. Hur skulle jag komma vidare??? Tänkte att det skulle ordna sig på handledning dagen efter och lade snällt in modellen i ett skåp under natten.


Några timmar senare hade jag kommit på det! Nu visste jag vad jag ville göra och tänkte att jag skulle visa mitt förslag på handledningen dagen efter och se vad de andra tyckte om det.

På handledningen slet jag sönder hela modellen och visade upp en ytterst enkel form som jag tänkte skulle sväva över min plats. Detta projektet är ju så bra eftersom det inte behöver vara realistiskt eller genomförbart. Till det hela hör att dansbanan skall stå kvar som en slags lobby (något ombyggd) där man kan gå in för att ta sig upp i strukturen via glashissar som också de svävar och är obundna. Jag gjorde en enkel första modell över detta i Sketchup som ni kan kolla på nedan. (Hissarna är dock inte med på skissen)

Ovanifrån

Nu börjar det alltså kännas lite bättre och jag kan jobba vidare på denna idé. Gruppen tyckte också att den var bra så det känns kul. Nästa steg blir att lära mig Sketchup ännu bättre och ta fram inspirationsbilder över presentationer som jag kan utgå från när jag skall göra min egen om några veckor.

N ville också att vi skulle formulera vårt syfte med projekten till nästa handledning så att det finns en röd tråd genom allt. Inga motsättningar får förekomma. Det känns bra att ha små mål på vägen så att man kommer framåt hela tiden. På det sättet blir ju arbetsprocessen tydligare för en själv också och man får hela tiden syn på hur och varför man lär sig. När jag byggde modell blev det väldigt tydligt att det underlättar otroligt mycket att bygga något fysiskt för att se hur något fungerar eller inte. Detta arbetssätt och tänk skall jag absolut ta med mig när jag själv blir lärare. Dagens 40 minuters tänk känns helt kocko när man tänker på det. Hur skall eleverna hinna landa och komma vidare med sina tankar när de hela tiden blir avbrutna??? Det som skolan håller på med idag är att krafsa på ytan. När skall man inse att det inte fungerar? Mer processtänk tack!

Lite inspiration den här veckan:

Från Stanley Kubricks film Space Oddyssey 2001

skivomslag av Portrait painter 2009

Har inte hittat någon bra länk den här veckan men tänkte ni kunde få en go låtlista som ni kan ha på när ni arbetar med era projekt. Minst lika bra.

http://open.spotify.com/user/christinaroos/playlist/4gC6Rx3jAQSxcPDkSm7NcM

Om länken inte fungerar kan ni klistra in den i sökfältet i spotify :)

ha det!

Visionen - det viktigaste!

Då har det gått ytterligare en vecka och trots att tankarna börjar bli lite mer formbara, så råder det ändå ett litet kaos i hjärnan. Det känns i och för sig ganska skönt att man får vara lite förvirrad i ett samhälle där allt hela tiden skall vara tidsbundet, schemalagt och uppstyrt. Tack HDK!

Under veckan har jag i alla fall fastslagit att jag vill jobba vidare med identitet och staden på något sätt. Jag tycker det är intressant att undersöka hur en stads identitet påverkas av till exempel en byggnad eller en verksamhet. Det är också fascinerande att se hur en stads identitet kan förloras helt. Är det som med mode??? "One day you´re in, next day you´re out!" Andra städer blir plötsligt hetare och folk överger det gamla för det nya. Vad är det som styr detta?

Min fråga blir då hur man kan återta en stads identitet? Min idé är att skapa en byggnad/struktur som kommer att bli unik för Uddevalla och till och med för Sverige. Jag vill att människor skall vilja samlas där och bli intresserade av staden igen. För att göra detta tänker jag att man skall knyta den nya strukturen till stadens historia och till det som en gång gav Uddevalla dess identitet - Uddevallavarvet. I ett tidigare inlägg visade jag en bild av Arc de la defence i Paris och kom och tänka på dess likhet med de stora kranarna man hade på varven. Tänk till exempel på kranen i Eriksberg. Triumfbågeformen är en enkel, ren och snygg form och känns väldigt användbar. Samtidigt tänker jag på dess symbolvärde. Bara när någon hade varit segerrik restes en båge i deras ära. Det tycker jag passar bra in i min tanke om att återta den förlorade identiteten.

Kranen på Uddevallavarvet

Jag kommer börja skissa nu i helgen och se vad jag kan göra med platsen som jag valt. Har i alla fall tänkt att det är min vision som är det viktigaste nu och inte hur de praktiska detaljerna skall fungera. Jag vill i första hand skapa en struktur, en form som på något sätt tar sig an problemet med Uddevallas identitet. Hur många rum det kommer finnas i byggnaden och om man skall kunna bo där eller inte, spelar egentligen ingen roll i detta sammanhang.

Den 6/10 var vi på en föreläsning med Ove Sernhede ute i Hammarkullen som man också kan koppla in i mitt projekt. Han pratde om hur vårt samhälle ser ut idag och hur vi mer och mer går tillbaka till ett klassamhälle igen. De som bor i förorterna känner ett utanförskap och strävar efter att återta respekten för dessa områden. Olika ungdomskulturgrupper vill skapa en motidentitet till den bild som media skapar. Han pratade också om att det skett en gentrifiering av innerstaden och att detta är roten till de sociala konflikter som finns i vårt samhälle idag. Om vi inte möts i vardagen kommer vi skapa bilder av hur "de andra" är och tryggheten av gemenskapen försvinner.

Jag tycker att det Ove pratade om hänger så starkt samman med identitet i stort. Varför skapas det utanförskap i en stad och vad är det som gör att vi inte längre vill mötas? Kan det vara så att gentrifiering kan ske i större skala? Jag känner att hela Uddevalla har blivit utanför och behöver skapa en motidentitet likt hiphoparna i Hammarkullen.

Ja, nu har jag väl babblat tillräckligt för denna gången. Tänkte lägga upp några fler inspirationsbilder här. Sen är det bara att börja skissa på bygget. Nästa vecka blir det

modellbygge och allt som hör till.

...

HO YIN NG

...Kolla på senaste Kobra! www.svt.se/kobra

Cd omslag av Portrait Painter 2009

.

Antonio Sant´elia ritade dessa teckningar 1914!

Ciao!

"Jazzen" 1930

Den nya dansbanan "Jazzen" 1930. Foto David Almqvist (sannolikt)

Bohusläns museums arkiv

Spökhus?

Här är en liten video som jag gjorde med min mobil när jag besökte mitt no-place på natten.

Mitt no-place i bilder

Dansbanan framifrån

Platsen framför

Golvet har tagits över av naturen

Ena gaveln

Den gamla scenen

Taket

Vy till vänster

Vy till höger

Dags att ringa in området

Jag valde att ha husets väggar som en naturlig inramning plus att jag ringade in platsen framför med rött garn.

Dansbanan på natten

Superstruktur och identitet

Så, nu har det alltså gått ett tag och kanske börjar uppgiften sjunka in?...Eller?!

Jag har märkt att det inte är helt enkelt att ta sig vidare när man väl valt sin no-space. Var börjar jag? Hur skall jag göra? Vad vill jag göra? Skall det vara stort eller smått? Skall det finnas en funktion på platsen eller inte? Skall jag göra om platsen till en plats jag gillar eller en plats där jag inte vill vara? Skall jag sätta eld på stället eller klä in det i bomull? Bygga en fälla eller gräva ett hål? Frågorna är tusentals och förvirringen total.

Som tur är har jag blivit lite inspirerad på olika sätt under veckan som har gått. Utifrån detta kan jag nog ta mig vidare. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

I måndags fick vi se en film på morgonsamlingen som hette Notebook on cities and clothes av Wim Wenders. Den handlade om klädskaparen Yohji Yamamoto och hans tankar. Mycket av det han sa var intressant och kanske kan jag ta med lite av hans identitetstankar in i projektet. Han menar till exempel att man kan vara oansvarig i storstäderna för att det finns en känsla av att ingen bryr sig där. Intressant...hur blir det då i en liten stad?

Vi hade också vårt första gestaltningsseminarie i onsdags. En annan bra inspirationskälla! Det var kul och höra vad alla hade hittat för icke-platser och vad de redan hunnit tänka kring dem. Efteråt pratade vi om att det alltid är lättare att komma på idéer till andra än till en själv. Jag står för nära mina egna tankar för att se klart helt enkelt.

Det jag har kommit fram till hittills är att jag skulle vilja förändra min icke-plats radikalt. Jag vill arbeta stort och breda ut mig. Jag har haft olika superstrukturer i mitt huvud och det finns fantastiska byggnader och konstverk som jag funnit inspiration hos. En konstnär som är fantastiskt bra är Giacomo Costa. Han arbetar med olika cykler. Kolla in hans verk här: http://www.giacomocosta.com/


En byggnad som jag gillar väldigt mycket är L'Arc de la defence i Paris.


En annan idé jag hade var att bygga något slags hissystem där människor kunde mötas. Hissarna skulle gå till strukturens olika delar och min no-place skulle då fungera som en lobby. Hissar är spännande eftersom de är små rum där man måste vistas under en given tid. Frågan är hur man får människor att börja samtala och inte bara stå tysta i ett sådant rum? Kom och tänka på hissen i Kalle och chokladfabriken och dess obundenhet till sin omgivning. Jag gillar det!

Under handledningen fick jag rådet av N att inte tolka in för mycket av dansbanans historia när jag tittar på platsen. Jag har därför bestämt mig för att fokusera mer på hur jag kan ladda om platsen i stort. Uddevalla var tidigare en väldigt betydelsefull stad och hade världens största båtvarv. Människor bodde och arbetade där och fyllde staden med liv.

http://kulturivast.vgregion.se/kulturvast_templates/Kultur_ArticlePage.aspx?id=37698

När varvet lades ner 1986 började staden att förlora sin identitet och idag finns det inte mycket kvar. Affärer flyttar ut till Torp köpcentrum som ligger en kvart utanför Uddevalla, krogar lägger ner och allt fler flyttar till Göteborg och andra närliggande städer. Jag tycker detta är sorgligt och det är väl mycket på grund av det som jag skulle vilja använda mitt no-space som en möjlighet att ta tillbaka lite av stadens förlorade identitet. Jag vill skapa en plats där människor kan mötas på olika sätt. Kanske kunde jag skapa något som kommer bli unikt för staden så att man återigen vill vara här?

Snart kommer jag lägga upp fler bilder på min no-space så att ni får en känsla av hur platsen ser ut. Väntar bara på att få photoshop installerat. Har också en liten video som jag gjorde när jag var där på natten. Spoooky.

Ses snart!