torsdag 22 oktober 2009

Det drar ihop sig

Nu är det inte så himla lång tid kvar på det här projektet, vilket känns lite jobbigt. Trots att vi haft massa veckor på oss så skulle man vilja ha fler. Återigen tänker jag på alla stackars elever ute i våra skolor som knappt hinner blinka innan deras uppgifter skall vara klara för bedömning. Jag blir mörkrädd! Hur skall jag förhålla mig till detta problem när jag blir lärare? Jag måste hitta på något för att skona dem och låta dem utvecklas i sin egen takt. Portfolio är ju inte så dumt, men det optimala hade ju varit om man hade fått mer TID. Är jag redo att bli lärare? Kan jag stå ut med 40 minutrarna och ett absolut ramverk? Eller måste jag stå ut med det? Kan jag som nyexaminerad komma ut och ändra om? Jag hoppas verkligen det.

I veckan har jag kommit fram till att jag inte vill presentera mitt projekt i Sketchup. Programmet känns lite för digitalt och platt för min vision. Jag vill att mina bilder skall leva och dra lite mer åt det konstnärliga hållet. Jag började därför att skissa för hand i stället. Detta kändes bättre och nu skall jag bara testa mig fram hur jag vill bygga upp miljöerna runtomkring min struktur. Tänkte först att jag skulle använda mig av photoshop, men med risk att det också blir lite platt tänkte jag istället bygga upp miljöerna med collageteknik. Det kan nog bli coolt om man gör det på rätt sätt. Om detta går återstår och se.


På måndag skall vi ha minipresentation i gruppen eftersom N inte kan på onsdag. Lite tajt, men man får väl jobba på så gott man kan. Jag tänkte göra tre olika perspektiv på min struktur och jag kan tänka mig att det kommer ta lite tid eftersom jag inte är helt såld på perspektivlära (som ni ser i min första skiss). Har bestämt mig för att försöka få perspektivet rätt i alla fall. Vi får se om jag kan visa upp något av collaget på måndag, annars får det bli en överraskning för alla på redovisningen.

Tänkte att jag skulle lägga ut en text jag har skrivit om varför jag vill göra det jag gör:

"Det handlar om identitet. Vissa kanske vill kalla det status men för mig räcker det att prata om identitet. Det handlar inte heller om identitet på ett djupt och svårbegripligt teoretiskt plan, utan om identiteten som vi ser, känner och kan ta på här och nu.

Uddevalla var en gång en livfull och livskraftig knutpunkt. Här fanns världens största båtvarv
. Hit flyttade folk för att få arbeta och staden log för den kände sig viktig och behövd.

Sen händer det något som blir början till ett långsamt förfall. Varvet läggs ner, tas bort och staden dras ned - det verkar inte som det finns någon återvändo. Idag ser man resultatet tydligare än någonsin. Affärer stänger och flyttar ut till köpcentret som ligger utanför staden. Allt fler människor flyttar till Göteborg och andra närliggande städer som har mer att erbjuda (inklusive jag själv). Staden blir gråare och gråare. Vart finns livet?

Min plats - min icke plats påminner mig särskilt mycket om detta. Folkets Park, en övergiven dansbana som förr sjöd av liv är nu förfallen och övertagen av naturen. Folkets Park är nu folktom och staden blir bara tröttare och tröttare.

Jag vill återta staden - återta identiteten - reclaim the city! Jag tänker mig att varvet som förr stod för livet i staden skall pånyttfödas i mitt projekt. Kranen som struktur tilltalar mig. Likt triumfbågen, som står för seger och ära kommer min struktur att återta en del av stadens förlorade identitet. Staden skall segra och livet skall åter komma till den.

Det är min vision som är det viktiga. Bågformen kommer fungera som ett statement. Funktionen är inte viktig denna gång. Fokus ligger på strukturen , formen och identiteten. När jag får chansen tar jag den. Min struktur skall sväva, vara överdimensionerad och ta plats.
Om jag vill gå dit och vara där, kommer andra också att vilja det.

Reclaim the city!"

........

Blev i onsdags tipsad om Pushwagners utställning på stadsbiblioteket. Skall absolut gå dit nästa vecka. Har spanat in lite av hans arbete och jag gillar det skarpt.

http://www.pushwagner.no/

Ses på måndag! Då fixar vår grupp film så - be there!!


1 kommentar:

Anette sa...

Hej Christina!

Gillar ditt första stycke! Fick inte själv till någon pedagogisk vinkel på mitt blogginlägg, men det du skriver håller jag fullständigt med om! Ditt projekt kommer att bli jättebra!