Måndag med frukost...

I måndags träffades vi som vanligt i klassrummet för att avnjuta en god frukost. M. hade med sig fyra riktigt bra filmer som alla på något vis diskuterade kring vårt termins-ämne IDENTITET.

Den första filmen vi såg var "Please, vote for me!", som handlar om en skolklass i Kina som skall välja klassrepresentant. Jag har sett den förr och när det begav sig satt jag verkligen och kokade hemma i soffan. Man blir fruktansvärt arg och illa till mods när man ser hur barnen smutskastar, baktalar, manipulerar och styr varandra. Detta görs utan att vare sig lärare och andra vuxna reagerar. De vuxna hjälper snarare till att spä på och förvärra konflikterna som uppstår i klassen. Barnen gråter, lärarna gråter och hejar på, föräldrarna peppar och jag kokar. Fan vilket jäkla liv de små barnen har. Vad skall man säga? Man får verkligen perspektiv på vardagen.

Den andra filmen vi såg var en kort film som hette " Are you the favourite person of anybody?" En film som var vackert vemodig och tragiskt sorglig. Den handlade om en kille som gjorde en enkätundersökning med ovanstående titel som utgångspunkt. Man fick möta olika personer, som blev berörda av frågan på olika sätt.


Den tredje filmen var den underbara "The delicious". En galet sjuk film om en man som går från att vara strikt affärsman till en man med röd byxdress, spelandes på sax. Jag älskade den här filmen. Att prata om identitet på detta vis är mycket träffande. Jag tror att vi alla kan känna igen oss i känslan i filmen. Strävar inte alla efter att finna sitt jag och att uppfylla sig själv? Man vill vara lycklig och fri och trygg i sig själv. Varför inte i en röd byxdress? Jag tycker också scenen där den röde mannen träffar den gule mannen är bra. Vad händer när man blir bekräftad i sin identitet? Vill man fly och vara unik eller söker man stöd? Vi pratade i klassen om serien "Little Britain" där det i en liten by finns en enda bög. The only gay in the village... Han går och bedrövar sig om att han aldrig får en flört eftersom han är den ende homosexuella i byn. När han till slut får chansen till lite umgänge blir han livrädd och vill helst av allt bara vara ensam bög i byn igen. Detta är lite samma fenomen som i filmen.

Sista filmen vi såg var "A stranger in her own city", som var en stark film om en tjej bosatt i Yemen som vägrade att sätta på sig slöja. Man får följa hennes kamp för frihet i staden där hon bor och det är inte en lätt sak. En liten hjälte som kämpar mot starka traditioner. Hatad av nästan alla...beundrad av få. Vilken tjej! Jag blir imponerad av hennes styrka och mod. Dessa vardagshjältar måste få finnas och slåss. En dag måste gamla traditioner brytas upp och kvinnorna få rätt att bestämma över sin kropp och själ. Det är svårt att som kvinna i Sverige förstå vad en tjej som Najmia går igenom. Jag kan bara beundra hennes styrka.

Bokklubben!!

Nu har vi börjat med bokklubben. Den första boken som vi skall läsa är "Tusen gånger starkare" av Christina Herrström.

Vår önskan är att vi skall hinna klart den innan jul. Ni som inte var med på första mötet kan alltså bara köpa boken och hänka på :) Vi tänkte också att alla kan ta med en liten del ur boken som berörde på något vis, så kan vi diskutera kring dessa saker när vi träffas.

HDK-vecka

Den här veckan har vi haft HDK-vecka. Detta innebär att alla inriktningar och klasser på skolan samlas i en enda stor grupp och gör gemensamma projekt.

Allt började med att vi i måndags blev målade med olika färger i pannan innan vi samlades i aulan. Färgvis fick vi sedan sprida oss ut i skolan för att påbörja olika typer av projekt. Jag hamnade i den gula gruppen som fick stanna kvar i aulan. Här delades vi in i ytterligare 6 grupper och jag hamnade i den blåa gruppen med trevligt folk från bl.a. design-, smycke- och lärarinriktningen. Alla grupper blev sedan tilldelade olika civilisationer som bestod av upptejpade rutor i rummet.

...

Vår blåa grupp.

Vårt uppdrag denna måndag blev att vi skulle gestalta ordet MAKT innanför vår civilisations- ruta. Vi fick använda oss av vilka medel och material vi ville till projektet och vi hade från 9-16 på oss att slutföra arbetet.

Det kändes som om vår grupp hade lite svårt att komma igång. Dels kände vi inte varandra och dels hade vi olika åsikter om hur vi borde lägga upp arbetet. Jag märkte direkt att det är stor skillnad på hur man tänker bland de olika inriktningarna. Designeleverna ville att vi skulle skissa upp olika förslag för att sedan välja ut ett eller flera att jobba med, medan vi på lärarlinjen ville sätta igång att bygga direkt för att under tiden se hur projektet utvecklade sig. Redan här fick man lära sig något nytt om de olika tankesätten som finns på skolan. När vi väl började bygga märkte vi att våra planer inte höll och vi fick börja anamma vår önskade metod om att bygga och se vad som händer allt eftersom. Till slut fick vi ihop ett verk som alla var hyfsat nöjda med. Man märkte dock under arbetets gång att vissa av oss hade lite svårare med att inte få hela sin vilja fram och att kompromissa, vilket är förståeligt då man antagligen arbetar mycket mer individualiserat på andra linjer än på lärarlinjen.

...

Makt.

När dagen var slut kände vi oss alla väldigt trötta. Det var inte helt enkelt att få ihop ett bra samarbete, men nu kände vi till våra olika sätt att tänka på i alla fall.

Under tisdagen fick alla byta civilisation med varandra och vi hamnade i en ruta där föregående grupp hade gestaltat ordet NÖJE. Vi skulle nu, utan att ta bort något av deras material, gestalta ordet STRUKTUR.

NÖJE blev....

STRUKTUR.

Den här dagen började vi bygga direkt utan att först skissa, vilket skulle visa sig vara mycket bättre och gruppen samarbetade på ett mycket bättre sätt. Idag blev det inga uttröttande argumentationer och heller inga konflikter. Vi hade väl alla lärt oss något av varandra sen måndagen.

...

Under eftermiddagen dök det istället upp ett annat problem. Alla grupper i aulan började känna att uppgifterna var tråkiga och meningslösa. Ingen hade något vidare sug och uppslutningen började avta. Många blev besvikna på att vi inte fick berätta om våra verk innan de revs ned och byggdes om av nästa grupp. Vi hade inga gemensamma samtal och vi undrade vad lärarna hade tänkt med uppgiften. Personligen var jag besviken på uppgiften eftersom vår klass precis hade gjort ett liknande projekt någon månad innan i precis samma sal med ungefär samma förutsättningar. Jag hade väldigt gärna provat på något nytt istället.

På onsdagen var vi bara fyra av tio kvar i vår grupp och man kände av att inspirationen i aulan var dålig. Vi bytte civilisation till en ruta där föregående grupp hade gestaltat VÄLFÄRD. Vi skulle omvandla detta ord till NÖJE. Arbetet denna dag gick smidigt och fort. Kan det ha berott på att vi var så få? Det är ju mycket lättare att samsas om en idé när man är färre.

VÄLFÄRD blev... NÖJE.

Under torsdagen som var den sista dagen kom vi till en ruta där föregående grupp hade gestaltat ordet STRUKTUR. Vi skulle nu göra om detta till ordet MÖTEN. Vi var fler i gruppen idag och en lärare bestämde sig för att hänga på vår grupp och bygga lite. Eftersom vi skall ha fest idag fredag ville vi göra ett ”häng” där man kan sitta under festen. Hoppas ni kommer till vår ruta och har lite mysigt!

...

STRUKTUR blev...

MÖTEN.

Det skall bli roligt och se vad alla ni andra har gjort i era grupper.

Ses i eftermiddag!

Gjeeeeeesus!!

Idag var jag och K på Kringlan i Haga och fikade. Plötsligt dök Jesus upp i kladdkakan. Det var ett kärt besök ;)

Sokrates is back in town!

Idag var jag ute i det helt underbara höst/vintervädret. Solen sken och det låg frost på marken. Det gäller att samla D-vitamin inför den mörka vintern. Delar med mig av några bilder från Slottskogen.

I tisdags hade vi föreläsning med Ann S. Pihlgren om sokratiska samtal. Samtalen går ut på att man i samspel med andra skall nå en högre förståelse kring ett ämne. Samtalen har vissa givna regler och samtalen skall fungera som en slags testplattform för gruppens idéer.

Under föreläsningen hade Ann några inledande samtal med klassen och jag tycker samtalsformen är fascinerande. Gruppen började samtala direkt och dessutom om ganska djupa saker som man annars inte skulle diskutera. Samtalet som handlade om huruvida man skulle ta hand om Diabolo baby eller inte var mycket intressant. I samtalen får man ta del av klasskamraternas idéer och man når en högre förståelse kring hur andra tänker. Detta tror jag kan leda till en ökad respekt och förståelse för varandra. Man blir sugen på att praktisera samtalen ute i skolan, men det krävs nog en väldig massa övning, vilket vi fick känna på under eftermiddagens workshop.

...

När vi satt i våra grupper och skulle hålla de sokratiska samtalen insåg man hur svårt det är att dra igång en intressant diskussion. Ann S. Pihlgren är en otroligt duktig föreläsare och verkligen ett proffs på sokratiska samtal. Hennes samtal blev livliga, medan våra egna ofta blev lite tafatta. Det gäller att ha en ”text”, som skapar ett genuint intresse i gruppen och det gäller att ledaren vet vad han/hon gör. Jag blev överraskad över hur svårt det faktiskt var, men jag gillar verkligen de sokratiska samtalen och skall öva mig på dem så jag en dag kan använda mig av dem i skolan. Genom samtalen tror jag att man kan lära känna sina elever på ett helt annat plan. Eleverna kan också de lära känna varandra bättre och förstå hur komplext ett visst ämne kan vara. Detta leder säkert också till att man respekterar varandra bättre, samtidigt som man lär sig att lyssna på varandra.

...

Var förresten och såg nya Bond på bio nyss. Blev besviken. Jag tyckte ändå att förra filmen var bra. Jag som inte ens gillar Bond. Den här filmen bekräftade bara mina värsta action-mardrömmar. Ha Ha. Nä, så farligt kanske det inte var, men den får endast en tvåa ;)

Nu blir det kvällsmat.

Hemlängtan

Det börjar bli riktigt kallt ute nu. Terminen har gått super snabbt och jag känner att jag längtar tillbaka till HDK och vår fina klass. Jag vill börja skapa igen och vara med på inspirerande workshops. HDK-veckan börjar närma sig och jag ser verkligen fram emot att få utforska skolans verkstäder. Ett väldigt bra initiativ tycker jag!

I måndags hade vi frukostbuffé igen. Det är alltid lika trevligt och 330 är så duktiga på att baka bröd! K visade två filmer. En om Freinet-pedagogik och en grym film som heter Der lauf der dinge som var en dominoeffekt film.

Freinet-pedagogik verkar vara riktigt intressant och jag gillar tanken med att barnen skall få experimentera sig fram i skolan, samt utgå från vardagliga situationer. Inom pedagogiken menar man att barnen kanske inte lär sig precis det de skall lära sig, men att de i alla fall lär sig hur man lär. Detta står jag lite tveksam till. Jag tycker ändå att det är viktigt för barnen att tillgodogöra sig vissa kunskaper. Att lära sig hur man lär är också en väldigt viktigt del, men en kombination av de båda kanske ändå vore bäst? Att både lära sig hur man lär, samtidigt som man lär sig vissa specifika saker vore det bästa.

En annan fin idé från Freinet-pedagogiken var Livsboken. I boken fick eleverna dokumentera sitt arbete de gör under året och när föräldrar kommer dit kan de läsa i boken och se barnens arbete. Denna idé är verkligen något man kan ta med sig i bildämnet.