Nu har man gått och blivit med ny blogg. Vi som skall göra examensarbeten får inte skriva här på den vanliga. Tänkte i alla fall dela med mig av min nya adress ifall någon är nyfiken på vad jag gör.
http://superbloggenx.blogspot.com
Ha det gott!
och lycka till med era arbeten.
Bye!
torsdag 19 november 2009
fredag 6 november 2009
Reclaim the city! - slutreflektion
Vilken bra vecka det har varit och vilka BRA redovisningar man har fått se!! Jag har blivit mycket inspirerad och ser fram emot att ta mig an examensarbetet nu i nästa kurs.
Jag är nöjd med hur mitt projekt blev till slut och även hur min presentation gick. Tack för all kritik! Den är värdefull att ha med sig nu när man går in i kommande arbete.
Sammanfattning
Tänkte att jag nedan kort skall gå igenom vad som har hänt i projektet från början till slut, som en sammanfattning av dessa veckor.
Min icke-plats är den nedlagda dansbanan i Folkets Park, Uddevalla som ligger 9 mil norr om Gbg.
Utifrån denna plats började jag fundera mycket på varför en sådan plats har blivit övergiven och kopplade samman detta med att även Uddevalla centrum håller på att dö ut. Vidare tänkte jag på nedläggningen av Uddevallavarvet 1986 och funderade mycket på hur Uddevalla hade haft sin identitet i varvet. Idag tycker jag mig se att stadens identitet har gått förlorad och allt fler väljer att flytta från staden.
Samtidigt som jag var inspirerad av Uddevallas förlorade identitet var jag också fascinerad av fenomenet superstrukturer och ville arbeta vidare med detta på något sätt. En struktur som jag var särskilt inspirerad av var L´Arc de la defence i Paris. Jag tänkte att triumfbågen som symbol är fin då den står för seger och ära. Min idé blev att jag ville ta en symbol för Uddevallavarvet och smälta ihop den med en superstruktur. Uddevallakranen blev ett naturligt val då formen påminner starkt om triumfbågens. Mitt projekt skulle fungera som ett statement för Uddevalla stad.
Jag vill att staden skall återta sin identitet och segra. RECLAIM THE CITY!
Det jag kan säga om strukturen som jag skapade är att det är dess form och struktur som är det viktiga. Det är också viktigt att veta varför jag har valt att skapa den, alltså dess mening. Den kan ses som ett konstverk, en installation men skall framförallt ses som en vision och ett statement. Det som jag har valt bort i detta projekt är vad som är strukturens funktion. Vad som händer inuti byggnaden är för mig inte viktigt. Strukturen svävar fritt över markytan och under den finns en slags lobby på dansbanans ursprungliga plats. Från denna lobby går det fritt svävande glashissar upp till strukturen. Rutmönstret i strukturen är inspirerat av dansbanans gamla innertak som jag tyckte väldigt mycket om.
Jag tänker mig att strukturen skall finnas till för folkets skull precis som Folkets Park en gång fanns till för folkets skull. Det är människorna som skall fylla platsen med mening. Jag är övertygad om att folk kommer vilja samlas här eftersom strukturen är så unik i sitt slag. Om jag vill komma dit - vill andra också det.
Så här ser min slutliga gestaltning ut:
...
Hur, vad, varför lärde jag mig något?
I alla våra gestaltningsprojekt på HDK tycker jag att man lär sig otroligt mycket i processarbetet. Jag lär mig om andra, om mig själv och om mitt gestaltningsområde.
Jag tycker att jag lär mig mest under de gemensamma handledningarna men också i samtal som man har med andra i till exempel skulptursalen. Det är samtalet som är det viktiga hur som helst. Det är först när man försöker sätta ord på sina funderingar som man förstår vad man egentligen arbetar med. Utan samtalet tror jag att jag hade låst mig och haft svårt att hitta de trådar som de andra i gruppen har gett mig under arbetets gång. Det är inte säkert att man alltid gör precis som de andra har sagt men det är viktigt med samtalet för att tänka över saker ytterligare en gång innan man bestämmer sig. Genom att genomgå en process sätter sig det man arbetar med djupare. Jag kan jämföra med och skriva en akademisk tenta där det finns ett rätt och ett fel. Inte kommer jag ihåg alla de tentor jag har skrivit genom åren, men jag är övertygad om att jag kommer komma ihåg alla mina gestaltningar.
En annan sak som har varit viktig för mig i detta projekt som jag har lärt mig mycket av är att jag har jobbat med program och tekniker som jag inte kunde innan. Att rita perspektiv var mycket svårare än jag hade anat och jag fick lägga många timmar på det vilket var bra eftersom jag haft en ganska fientlig inställning till detta innan. Att lära mig photoshop var bara roligt och väldigt användbart när jag skall bli lärare.
En annan väldigt viktig del i lärandet är att man får testa sig fram och misslyckas på vägen. Om man inte testar vet man ju inte om det man gör fungerar eller inte. Detta blev uppenbart när jag byggde mina olika modeller i projektet. Min första modell som jag byggde uppe i skulptursalen blev skrattretande dålig, men det var genom förstörelsen av den som jag kom på hur jag ville att min struktur skulle se ut. Samma sak hände när jag ritade upp min struktur i Google sketchup. Det var inte alls det uttrycket som jag ville ha visade det sig, även fast jag trodde det från början.
En sista sak som jag vill ta upp under denna rubrik är det som K tog upp under min redovisning. Hon sa att man lärde sig något när man lyssnade på mig. Jag själv har lärt mig något om min gamla hemstad när jag har gjort det här arbetet och det känns fint att ha kommit staden närmare. Kanske har jag lärt mig lite mer om mig själv också. Inte visste jag att jag kände så starkt för Uddevalla.
Didaktisk ingång
Att arbeta med icke-platser och förvandling tycker jag är en väldigt bra uppgift som man kan ta med ut i skolan. Nu har vi fått en väldigt bra grund att stå på när det gäller utformning så materialet finns där. Det är en fin tanke att uppmärksamma alla de platser som ingen längre bryr sig om. Det är nyttigt att lära sig se hur staden ser ut som fenomen och våga gå in och kritisera. Kanske kan man arbeta med icke-plaser på skolan?
Om man mer skall utgå från min specifika gestaltning tycker jag att begreppet identitet är ett viktigt ämne att angripa i skolan idag. En stor inspiration var Ove Sernhedes föreläsning ute i Hammarkullen den 6/10. Han pratade om den segregerade staden och om hur ungdomar i förorten känner ett starkt utanförskap gentemot innerstadens. Samtidigt så växer det fram kulturer i förorten som är superstarka och som vi har mycket att lära oss av. Att arbeta med identitet i skolan i olika projekt kan bidra till att man öppnar upp ögonen på eleverna och i det långa loppet kanske detta bidrar till att segregationen minskar. Sernhede menade också att klassamhället är på väg tillbaka och att uppmärksamma eleverna på denna problematik är väldigt viktigt.
Detta kan också kopplas ihop med Joakim Forsemalms föreläsning den 24/9 om långgatorna i Göteborg. Han pratade mycket om gentrifiering d.v.s när medelklassen tar över stadsdelar som tidigare ansetts som mindre fina. Detta hänger också väl ihop med identitetsbegreppet och kan vara en del av samtalet som man har med sina elever. Jag tycker det finns en stor poäng i att uppmärksamma eleverna på den stad som de bor i och att identitet styr mycket av hur vi ser på den. Detta kan de också applicera på sig själva som individer. Hur vi ser på varandra och hur identiteter skapas är ett högst aktuellt ämne som jag tycker alla lärare skall närma sig ute i skolorna.
En sista sak jag vill ta upp här är att jag mer och mer börjat tänka på hur viktig processen är i ens egna arbete. För att lära sig något om sig själv och om andra tror jag att processen är ett måste. Idag har elever 40 minuterslektioner där de producerar som i en fabrik. Någon eftertanka finns inte - allt handlar om vilket betyg de skall få. När jag kommer ut i skolan vill jag verkligen arbeta med processtänk. Det känns som om jag inte vill bli lärare om jag inte kan få arbeta så. Detta kommer bli ett stort problem!! Hur man tacklas med det får man se den dagen.
Och vidare...
Jag tänker att jag på något vis vill arbeta vidare med min gestaltning och identitetsbegreppet i mitt examensarbete. Mer om det i nästa blogginlägg...
Tjipp!
Jag är nöjd med hur mitt projekt blev till slut och även hur min presentation gick. Tack för all kritik! Den är värdefull att ha med sig nu när man går in i kommande arbete.
Sammanfattning
Tänkte att jag nedan kort skall gå igenom vad som har hänt i projektet från början till slut, som en sammanfattning av dessa veckor.
Min icke-plats är den nedlagda dansbanan i Folkets Park, Uddevalla som ligger 9 mil norr om Gbg.
Utifrån denna plats började jag fundera mycket på varför en sådan plats har blivit övergiven och kopplade samman detta med att även Uddevalla centrum håller på att dö ut. Vidare tänkte jag på nedläggningen av Uddevallavarvet 1986 och funderade mycket på hur Uddevalla hade haft sin identitet i varvet. Idag tycker jag mig se att stadens identitet har gått förlorad och allt fler väljer att flytta från staden.
Samtidigt som jag var inspirerad av Uddevallas förlorade identitet var jag också fascinerad av fenomenet superstrukturer och ville arbeta vidare med detta på något sätt. En struktur som jag var särskilt inspirerad av var L´Arc de la defence i Paris. Jag tänkte att triumfbågen som symbol är fin då den står för seger och ära. Min idé blev att jag ville ta en symbol för Uddevallavarvet och smälta ihop den med en superstruktur. Uddevallakranen blev ett naturligt val då formen påminner starkt om triumfbågens. Mitt projekt skulle fungera som ett statement för Uddevalla stad.
Jag vill att staden skall återta sin identitet och segra. RECLAIM THE CITY!
Det jag kan säga om strukturen som jag skapade är att det är dess form och struktur som är det viktiga. Det är också viktigt att veta varför jag har valt att skapa den, alltså dess mening. Den kan ses som ett konstverk, en installation men skall framförallt ses som en vision och ett statement. Det som jag har valt bort i detta projekt är vad som är strukturens funktion. Vad som händer inuti byggnaden är för mig inte viktigt. Strukturen svävar fritt över markytan och under den finns en slags lobby på dansbanans ursprungliga plats. Från denna lobby går det fritt svävande glashissar upp till strukturen. Rutmönstret i strukturen är inspirerat av dansbanans gamla innertak som jag tyckte väldigt mycket om.
Jag tänker mig att strukturen skall finnas till för folkets skull precis som Folkets Park en gång fanns till för folkets skull. Det är människorna som skall fylla platsen med mening. Jag är övertygad om att folk kommer vilja samlas här eftersom strukturen är så unik i sitt slag. Om jag vill komma dit - vill andra också det.
Så här ser min slutliga gestaltning ut:
...
Hur, vad, varför lärde jag mig något?
I alla våra gestaltningsprojekt på HDK tycker jag att man lär sig otroligt mycket i processarbetet. Jag lär mig om andra, om mig själv och om mitt gestaltningsområde.
Jag tycker att jag lär mig mest under de gemensamma handledningarna men också i samtal som man har med andra i till exempel skulptursalen. Det är samtalet som är det viktiga hur som helst. Det är först när man försöker sätta ord på sina funderingar som man förstår vad man egentligen arbetar med. Utan samtalet tror jag att jag hade låst mig och haft svårt att hitta de trådar som de andra i gruppen har gett mig under arbetets gång. Det är inte säkert att man alltid gör precis som de andra har sagt men det är viktigt med samtalet för att tänka över saker ytterligare en gång innan man bestämmer sig. Genom att genomgå en process sätter sig det man arbetar med djupare. Jag kan jämföra med och skriva en akademisk tenta där det finns ett rätt och ett fel. Inte kommer jag ihåg alla de tentor jag har skrivit genom åren, men jag är övertygad om att jag kommer komma ihåg alla mina gestaltningar.
En annan sak som har varit viktig för mig i detta projekt som jag har lärt mig mycket av är att jag har jobbat med program och tekniker som jag inte kunde innan. Att rita perspektiv var mycket svårare än jag hade anat och jag fick lägga många timmar på det vilket var bra eftersom jag haft en ganska fientlig inställning till detta innan. Att lära mig photoshop var bara roligt och väldigt användbart när jag skall bli lärare.
En annan väldigt viktig del i lärandet är att man får testa sig fram och misslyckas på vägen. Om man inte testar vet man ju inte om det man gör fungerar eller inte. Detta blev uppenbart när jag byggde mina olika modeller i projektet. Min första modell som jag byggde uppe i skulptursalen blev skrattretande dålig, men det var genom förstörelsen av den som jag kom på hur jag ville att min struktur skulle se ut. Samma sak hände när jag ritade upp min struktur i Google sketchup. Det var inte alls det uttrycket som jag ville ha visade det sig, även fast jag trodde det från början.
En sista sak som jag vill ta upp under denna rubrik är det som K tog upp under min redovisning. Hon sa att man lärde sig något när man lyssnade på mig. Jag själv har lärt mig något om min gamla hemstad när jag har gjort det här arbetet och det känns fint att ha kommit staden närmare. Kanske har jag lärt mig lite mer om mig själv också. Inte visste jag att jag kände så starkt för Uddevalla.
Didaktisk ingång
Att arbeta med icke-platser och förvandling tycker jag är en väldigt bra uppgift som man kan ta med ut i skolan. Nu har vi fått en väldigt bra grund att stå på när det gäller utformning så materialet finns där. Det är en fin tanke att uppmärksamma alla de platser som ingen längre bryr sig om. Det är nyttigt att lära sig se hur staden ser ut som fenomen och våga gå in och kritisera. Kanske kan man arbeta med icke-plaser på skolan?
Om man mer skall utgå från min specifika gestaltning tycker jag att begreppet identitet är ett viktigt ämne att angripa i skolan idag. En stor inspiration var Ove Sernhedes föreläsning ute i Hammarkullen den 6/10. Han pratade om den segregerade staden och om hur ungdomar i förorten känner ett starkt utanförskap gentemot innerstadens. Samtidigt så växer det fram kulturer i förorten som är superstarka och som vi har mycket att lära oss av. Att arbeta med identitet i skolan i olika projekt kan bidra till att man öppnar upp ögonen på eleverna och i det långa loppet kanske detta bidrar till att segregationen minskar. Sernhede menade också att klassamhället är på väg tillbaka och att uppmärksamma eleverna på denna problematik är väldigt viktigt.
Detta kan också kopplas ihop med Joakim Forsemalms föreläsning den 24/9 om långgatorna i Göteborg. Han pratade mycket om gentrifiering d.v.s när medelklassen tar över stadsdelar som tidigare ansetts som mindre fina. Detta hänger också väl ihop med identitetsbegreppet och kan vara en del av samtalet som man har med sina elever. Jag tycker det finns en stor poäng i att uppmärksamma eleverna på den stad som de bor i och att identitet styr mycket av hur vi ser på den. Detta kan de också applicera på sig själva som individer. Hur vi ser på varandra och hur identiteter skapas är ett högst aktuellt ämne som jag tycker alla lärare skall närma sig ute i skolorna.
En sista sak jag vill ta upp här är att jag mer och mer börjat tänka på hur viktig processen är i ens egna arbete. För att lära sig något om sig själv och om andra tror jag att processen är ett måste. Idag har elever 40 minuterslektioner där de producerar som i en fabrik. Någon eftertanka finns inte - allt handlar om vilket betyg de skall få. När jag kommer ut i skolan vill jag verkligen arbeta med processtänk. Det känns som om jag inte vill bli lärare om jag inte kan få arbeta så. Detta kommer bli ett stort problem!! Hur man tacklas med det får man se den dagen.
Och vidare...
Jag tänker att jag på något vis vill arbeta vidare med min gestaltning och identitetsbegreppet i mitt examensarbete. Mer om det i nästa blogginlägg...
Tjipp!
fredag 30 oktober 2009
Vad bra det blev till slut!
En vecka till har gått och det har varit stressigt och är fortfarande stressigt. Jag har under veckan svettats över mina perspektivteckningar (tänk vad svårt det kan vara) och har fått göra om både två och tre gånger innan jag blev nöjd. Det känns skönt att den delen är klar nu i alla fall så att man kan börja koncentrera sig på behandlingen av bilderna. Har gjort klart två bilder av tre men tänker inte visa dem här på bloggen förrän efter redovisningen. Jag måste ju hålla spänningen uppe! Det ni kan få se är hur grundteckningarna blev.
Till slutbehandlingen av teckningarna har jag arbetat i photoshop och satt i en grundkurs på moderskeppet.se i tre timmar för att klara av det jag ville göra. Mycket tid har gått åt till och testa mig fram eftersom jag inte riktigt visste vilket uttryck jag ville ha. I måndags på handledningen pratade vi om hur jag kunde göra, men det var först när jag hade suttit i några timmar själv som jag kom på hur jag ville att det skulle se ut. Måste säga att det blev väldigt bra till slut i alla fall. Lyckades till och med imponera på min pojkvän som arbetar på arkitektkontor ;) Det är jag väldigt nöjd med.
I helgen kommer jag att försöka arbeta klart bilderna helt och sätta ihop en presentation. Det kommer bli svårt att vara tydlig eftersom processen har varit lång men det är tur att vi har bloggen där tankarna samlas under projektet som stöd. I torsdags var vi också några i gruppen som övade på vår presentation vilket var mycket bra. Man kommer på så mycket bra saker när man lyssnar och ger kritik till de andra. Synd bara att det inte var så många som kom. På måndag morgon tänkte vi ta ett sista snack i gruppen så då hoppas jag att alla är där i alla fall.
Undrar just om det skulle fungera att ta med bloggkonceptet ut i skolan när man blir lärare? Det känns verkligen som en optimal "portfolio" idag när ungdomarna praktiskt taget lever på internet. De kanske till och med skulle tycka det var kul att blogga eftersom "bloggen" är så förknippad med fritid och ungdomskultur. Det finns såklart en del problem med bloggandet. Vad gör man med dem som vill vara anonyma och hur skall man få eleverna att respektera varandras tankar fullt ut o.s.v? Det tål att tänkas på...
Nu skall jag arbeta vidare med bilderna och presentationen så jag blir klar någon gång. Har säkert en del misslyckanden kvar att göra innan jag når målet. Kul är det i alla fall!
Ses på måndag!
Till slutbehandlingen av teckningarna har jag arbetat i photoshop och satt i en grundkurs på moderskeppet.se i tre timmar för att klara av det jag ville göra. Mycket tid har gått åt till och testa mig fram eftersom jag inte riktigt visste vilket uttryck jag ville ha. I måndags på handledningen pratade vi om hur jag kunde göra, men det var först när jag hade suttit i några timmar själv som jag kom på hur jag ville att det skulle se ut. Måste säga att det blev väldigt bra till slut i alla fall. Lyckades till och med imponera på min pojkvän som arbetar på arkitektkontor ;) Det är jag väldigt nöjd med.
I helgen kommer jag att försöka arbeta klart bilderna helt och sätta ihop en presentation. Det kommer bli svårt att vara tydlig eftersom processen har varit lång men det är tur att vi har bloggen där tankarna samlas under projektet som stöd. I torsdags var vi också några i gruppen som övade på vår presentation vilket var mycket bra. Man kommer på så mycket bra saker när man lyssnar och ger kritik till de andra. Synd bara att det inte var så många som kom. På måndag morgon tänkte vi ta ett sista snack i gruppen så då hoppas jag att alla är där i alla fall.
Undrar just om det skulle fungera att ta med bloggkonceptet ut i skolan när man blir lärare? Det känns verkligen som en optimal "portfolio" idag när ungdomarna praktiskt taget lever på internet. De kanske till och med skulle tycka det var kul att blogga eftersom "bloggen" är så förknippad med fritid och ungdomskultur. Det finns såklart en del problem med bloggandet. Vad gör man med dem som vill vara anonyma och hur skall man få eleverna att respektera varandras tankar fullt ut o.s.v? Det tål att tänkas på...
Nu skall jag arbeta vidare med bilderna och presentationen så jag blir klar någon gång. Har säkert en del misslyckanden kvar att göra innan jag når målet. Kul är det i alla fall!
Ses på måndag!
torsdag 22 oktober 2009
Det drar ihop sig
Nu är det inte så himla lång tid kvar på det här projektet, vilket känns lite jobbigt. Trots att vi haft massa veckor på oss så skulle man vilja ha fler. Återigen tänker jag på alla stackars elever ute i våra skolor som knappt hinner blinka innan deras uppgifter skall vara klara för bedömning. Jag blir mörkrädd! Hur skall jag förhålla mig till detta problem när jag blir lärare? Jag måste hitta på något för att skona dem och låta dem utvecklas i sin egen takt. Portfolio är ju inte så dumt, men det optimala hade ju varit om man hade fått mer TID. Är jag redo att bli lärare? Kan jag stå ut med 40 minutrarna och ett absolut ramverk? Eller måste jag stå ut med det? Kan jag som nyexaminerad komma ut och ändra om? Jag hoppas verkligen det.
I veckan har jag kommit fram till att jag inte vill presentera mitt projekt i Sketchup. Programmet känns lite för digitalt och platt för min vision. Jag vill att mina bilder skall leva och dra lite mer åt det konstnärliga hållet. Jag började därför att skissa för hand i stället. Detta kändes bättre och nu skall jag bara testa mig fram hur jag vill bygga upp miljöerna runtomkring min struktur. Tänkte först att jag skulle använda mig av photoshop, men med risk att det också blir lite platt tänkte jag istället bygga upp miljöerna med collageteknik. Det kan nog bli coolt om man gör det på rätt sätt. Om detta går återstår och se.
På måndag skall vi ha minipresentation i gruppen eftersom N inte kan på onsdag. Lite tajt, men man får väl jobba på så gott man kan. Jag tänkte göra tre olika perspektiv på min struktur och jag kan tänka mig att det kommer ta lite tid eftersom jag inte är helt såld på perspektivlära (som ni ser i min första skiss). Har bestämt mig för att försöka få perspektivet rätt i alla fall. Vi får se om jag kan visa upp något av collaget på måndag, annars får det bli en överraskning för alla på redovisningen.
Tänkte att jag skulle lägga ut en text jag har skrivit om varför jag vill göra det jag gör:
"Det handlar om identitet. Vissa kanske vill kalla det status men för mig räcker det att prata om identitet. Det handlar inte heller om identitet på ett djupt och svårbegripligt teoretiskt plan, utan om identiteten som vi ser, känner och kan ta på här och nu.
Uddevalla var en gång en livfull och livskraftig knutpunkt. Här fanns världens största båtvarv. Hit flyttade folk för att få arbeta och staden log för den kände sig viktig och behövd.
Sen händer det något som blir början till ett långsamt förfall. Varvet läggs ner, tas bort och staden dras ned - det verkar inte som det finns någon återvändo. Idag ser man resultatet tydligare än någonsin. Affärer stänger och flyttar ut till köpcentret som ligger utanför staden. Allt fler människor flyttar till Göteborg och andra närliggande städer som har mer att erbjuda (inklusive jag själv). Staden blir gråare och gråare. Vart finns livet?
Min plats - min icke plats påminner mig särskilt mycket om detta. Folkets Park, en övergiven dansbana som förr sjöd av liv är nu förfallen och övertagen av naturen. Folkets Park är nu folktom och staden blir bara tröttare och tröttare.
Jag vill återta staden - återta identiteten - reclaim the city! Jag tänker mig att varvet som förr stod för livet i staden skall pånyttfödas i mitt projekt. Kranen som struktur tilltalar mig. Likt triumfbågen, som står för seger och ära kommer min struktur att återta en del av stadens förlorade identitet. Staden skall segra och livet skall åter komma till den.
Det är min vision som är det viktiga. Bågformen kommer fungera som ett statement. Funktionen är inte viktig denna gång. Fokus ligger på strukturen , formen och identiteten. När jag får chansen tar jag den. Min struktur skall sväva, vara överdimensionerad och ta plats. Om jag vill gå dit och vara där, kommer andra också att vilja det.
Reclaim the city!"
........
Blev i onsdags tipsad om Pushwagners utställning på stadsbiblioteket. Skall absolut gå dit nästa vecka. Har spanat in lite av hans arbete och jag gillar det skarpt.
http://www.pushwagner.no/
Ses på måndag! Då fixar vår grupp film så - be there!!
I veckan har jag kommit fram till att jag inte vill presentera mitt projekt i Sketchup. Programmet känns lite för digitalt och platt för min vision. Jag vill att mina bilder skall leva och dra lite mer åt det konstnärliga hållet. Jag började därför att skissa för hand i stället. Detta kändes bättre och nu skall jag bara testa mig fram hur jag vill bygga upp miljöerna runtomkring min struktur. Tänkte först att jag skulle använda mig av photoshop, men med risk att det också blir lite platt tänkte jag istället bygga upp miljöerna med collageteknik. Det kan nog bli coolt om man gör det på rätt sätt. Om detta går återstår och se.
På måndag skall vi ha minipresentation i gruppen eftersom N inte kan på onsdag. Lite tajt, men man får väl jobba på så gott man kan. Jag tänkte göra tre olika perspektiv på min struktur och jag kan tänka mig att det kommer ta lite tid eftersom jag inte är helt såld på perspektivlära (som ni ser i min första skiss). Har bestämt mig för att försöka få perspektivet rätt i alla fall. Vi får se om jag kan visa upp något av collaget på måndag, annars får det bli en överraskning för alla på redovisningen.
Tänkte att jag skulle lägga ut en text jag har skrivit om varför jag vill göra det jag gör:
"Det handlar om identitet. Vissa kanske vill kalla det status men för mig räcker det att prata om identitet. Det handlar inte heller om identitet på ett djupt och svårbegripligt teoretiskt plan, utan om identiteten som vi ser, känner och kan ta på här och nu.
Uddevalla var en gång en livfull och livskraftig knutpunkt. Här fanns världens största båtvarv. Hit flyttade folk för att få arbeta och staden log för den kände sig viktig och behövd.
Sen händer det något som blir början till ett långsamt förfall. Varvet läggs ner, tas bort och staden dras ned - det verkar inte som det finns någon återvändo. Idag ser man resultatet tydligare än någonsin. Affärer stänger och flyttar ut till köpcentret som ligger utanför staden. Allt fler människor flyttar till Göteborg och andra närliggande städer som har mer att erbjuda (inklusive jag själv). Staden blir gråare och gråare. Vart finns livet?
Min plats - min icke plats påminner mig särskilt mycket om detta. Folkets Park, en övergiven dansbana som förr sjöd av liv är nu förfallen och övertagen av naturen. Folkets Park är nu folktom och staden blir bara tröttare och tröttare.
Jag vill återta staden - återta identiteten - reclaim the city! Jag tänker mig att varvet som förr stod för livet i staden skall pånyttfödas i mitt projekt. Kranen som struktur tilltalar mig. Likt triumfbågen, som står för seger och ära kommer min struktur att återta en del av stadens förlorade identitet. Staden skall segra och livet skall åter komma till den.
Det är min vision som är det viktiga. Bågformen kommer fungera som ett statement. Funktionen är inte viktig denna gång. Fokus ligger på strukturen , formen och identiteten. När jag får chansen tar jag den. Min struktur skall sväva, vara överdimensionerad och ta plats. Om jag vill gå dit och vara där, kommer andra också att vilja det.
Reclaim the city!"
........
Blev i onsdags tipsad om Pushwagners utställning på stadsbiblioteket. Skall absolut gå dit nästa vecka. Har spanat in lite av hans arbete och jag gillar det skarpt.
http://www.pushwagner.no/
Ses på måndag! Då fixar vår grupp film så - be there!!
fredag 16 oktober 2009
Massa modeller
Nu i veckan har jag haft tid och börja spåna på hur min struktur egentligen skall se ut, vilket känns bra eftersom tiden börjar bli knapp. N sa till oss förra veckan att vi skulle ha med en liten enkel modell till veckans handledning, så några i gruppen var i skulptursalen och byggde i tisdags.
Jag byggde min modell i kartong sammanfogat med limpistol. Som utgångspunkt hade jag Uddevallakranens form och utifrån det började jag sätta ihop något på känn.
Efter jag hade byggt klart började jag ta sönder modellen eftersom jag tyckte den blev så fruktansvärt ful och inte alls det som jag hade tänkt mig. Fler och fler delar klipptes eller slets bort. I slutet av dagen hade jag något som liknade någon slags antenn eller dylikt och kände mig inte alls nöjd. Jag var frustrerad och sur. Hur skulle jag komma vidare??? Tänkte att det skulle ordna sig på handledning dagen efter och lade snällt in modellen i ett skåp under natten.
Några timmar senare hade jag kommit på det! Nu visste jag vad jag ville göra och tänkte att jag skulle visa mitt förslag på handledningen dagen efter och se vad de andra tyckte om det.
På handledningen slet jag sönder hela modellen och visade upp en ytterst enkel form som jag tänkte skulle sväva över min plats. Detta projektet är ju så bra eftersom det inte behöver vara realistiskt eller genomförbart. Till det hela hör att dansbanan skall stå kvar som en slags lobby (något ombyggd) där man kan gå in för att ta sig upp i strukturen via glashissar som också de svävar och är obundna. Jag gjorde en enkel första modell över detta i Sketchup som ni kan kolla på nedan. (Hissarna är dock inte med på skissen)
Ovanifrån
Nu börjar det alltså kännas lite bättre och jag kan jobba vidare på denna idé. Gruppen tyckte också att den var bra så det känns kul. Nästa steg blir att lära mig Sketchup ännu bättre och ta fram inspirationsbilder över presentationer som jag kan utgå från när jag skall göra min egen om några veckor.
N ville också att vi skulle formulera vårt syfte med projekten till nästa handledning så att det finns en röd tråd genom allt. Inga motsättningar får förekomma. Det känns bra att ha små mål på vägen så att man kommer framåt hela tiden. På det sättet blir ju arbetsprocessen tydligare för en själv också och man får hela tiden syn på hur och varför man lär sig. När jag byggde modell blev det väldigt tydligt att det underlättar otroligt mycket att bygga något fysiskt för att se hur något fungerar eller inte. Detta arbetssätt och tänk skall jag absolut ta med mig när jag själv blir lärare. Dagens 40 minuters tänk känns helt kocko när man tänker på det. Hur skall eleverna hinna landa och komma vidare med sina tankar när de hela tiden blir avbrutna??? Det som skolan håller på med idag är att krafsa på ytan. När skall man inse att det inte fungerar? Mer processtänk tack!
Lite inspiration den här veckan:
Från Stanley Kubricks film Space Oddyssey 2001
skivomslag av Portrait painter 2009
Har inte hittat någon bra länk den här veckan men tänkte ni kunde få en go låtlista som ni kan ha på när ni arbetar med era projekt. Minst lika bra.
http://open.spotify.com/user/christinaroos/playlist/4gC6Rx3jAQSxcPDkSm7NcM
Om länken inte fungerar kan ni klistra in den i sökfältet i spotify :)
ha det!
Jag byggde min modell i kartong sammanfogat med limpistol. Som utgångspunkt hade jag Uddevallakranens form och utifrån det började jag sätta ihop något på känn.
Efter jag hade byggt klart började jag ta sönder modellen eftersom jag tyckte den blev så fruktansvärt ful och inte alls det som jag hade tänkt mig. Fler och fler delar klipptes eller slets bort. I slutet av dagen hade jag något som liknade någon slags antenn eller dylikt och kände mig inte alls nöjd. Jag var frustrerad och sur. Hur skulle jag komma vidare??? Tänkte att det skulle ordna sig på handledning dagen efter och lade snällt in modellen i ett skåp under natten.
Några timmar senare hade jag kommit på det! Nu visste jag vad jag ville göra och tänkte att jag skulle visa mitt förslag på handledningen dagen efter och se vad de andra tyckte om det.
På handledningen slet jag sönder hela modellen och visade upp en ytterst enkel form som jag tänkte skulle sväva över min plats. Detta projektet är ju så bra eftersom det inte behöver vara realistiskt eller genomförbart. Till det hela hör att dansbanan skall stå kvar som en slags lobby (något ombyggd) där man kan gå in för att ta sig upp i strukturen via glashissar som också de svävar och är obundna. Jag gjorde en enkel första modell över detta i Sketchup som ni kan kolla på nedan. (Hissarna är dock inte med på skissen)
OvanifrånNu börjar det alltså kännas lite bättre och jag kan jobba vidare på denna idé. Gruppen tyckte också att den var bra så det känns kul. Nästa steg blir att lära mig Sketchup ännu bättre och ta fram inspirationsbilder över presentationer som jag kan utgå från när jag skall göra min egen om några veckor.
N ville också att vi skulle formulera vårt syfte med projekten till nästa handledning så att det finns en röd tråd genom allt. Inga motsättningar får förekomma. Det känns bra att ha små mål på vägen så att man kommer framåt hela tiden. På det sättet blir ju arbetsprocessen tydligare för en själv också och man får hela tiden syn på hur och varför man lär sig. När jag byggde modell blev det väldigt tydligt att det underlättar otroligt mycket att bygga något fysiskt för att se hur något fungerar eller inte. Detta arbetssätt och tänk skall jag absolut ta med mig när jag själv blir lärare. Dagens 40 minuters tänk känns helt kocko när man tänker på det. Hur skall eleverna hinna landa och komma vidare med sina tankar när de hela tiden blir avbrutna??? Det som skolan håller på med idag är att krafsa på ytan. När skall man inse att det inte fungerar? Mer processtänk tack!
Lite inspiration den här veckan:
Från Stanley Kubricks film Space Oddyssey 2001
skivomslag av Portrait painter 2009Har inte hittat någon bra länk den här veckan men tänkte ni kunde få en go låtlista som ni kan ha på när ni arbetar med era projekt. Minst lika bra.
http://open.spotify.com/user/christinaroos/playlist/4gC6Rx3jAQSxcPDkSm7NcM
Om länken inte fungerar kan ni klistra in den i sökfältet i spotify :)
ha det!
fredag 9 oktober 2009
Visionen - det viktigaste!
Då har det gått ytterligare en vecka och trots att tankarna börjar bli lite mer formbara, så råder det ändå ett litet kaos i hjärnan. Det känns i och för sig ganska skönt att man får vara lite förvirrad i ett samhälle där allt hela tiden skall vara tidsbundet, schemalagt och uppstyrt. Tack HDK!
Under veckan har jag i alla fall fastslagit att jag vill jobba vidare med identitet och staden på något sätt. Jag tycker det är intressant att undersöka hur en stads identitet påverkas av till exempel en byggnad eller en verksamhet. Det är också fascinerande att se hur en stads identitet kan förloras helt. Är det som med mode??? "One day you´re in, next day you´re out!" Andra städer blir plötsligt hetare och folk överger det gamla för det nya. Vad är det som styr detta?
Min fråga blir då hur man kan återta en stads identitet? Min idé är att skapa en byggnad/struktur som kommer att bli unik för Uddevalla och till och med för Sverige. Jag vill att människor skall vilja samlas där och bli intresserade av staden igen. För att göra detta tänker jag att man skall knyta den nya strukturen till stadens historia och till det som en gång gav Uddevalla dess identitet - Uddevallavarvet. I ett tidigare inlägg visade jag en bild av Arc de la defence i Paris och kom och tänka på dess likhet med de stora kranarna man hade på varven. Tänk till exempel på kranen i Eriksberg. Triumfbågeformen är en enkel, ren och snygg form och känns väldigt användbar. Samtidigt tänker jag på dess symbolvärde. Bara när någon hade varit segerrik restes en båge i deras ära. Det tycker jag passar bra in i min tanke om att återta den förlorade identiteten.
Kranen på Uddevallavarvet
Jag kommer börja skissa nu i helgen och se vad jag kan göra med platsen som jag valt. Har i alla fall tänkt att det är min vision som är det viktigaste nu och inte hur de praktiska detaljerna skall fungera. Jag vill i första hand skapa en struktur, en form som på något sätt tar sig an problemet med Uddevallas identitet. Hur många rum det kommer finnas i byggnaden och om man skall kunna bo där eller inte, spelar egentligen ingen roll i detta sammanhang.
Den 6/10 var vi på en föreläsning med Ove Sernhede ute i Hammarkullen som man också kan koppla in i mitt projekt. Han pratde om hur vårt samhälle ser ut idag och hur vi mer och mer går tillbaka till ett klassamhälle igen. De som bor i förorterna känner ett utanförskap och strävar efter att återta respekten för dessa områden. Olika ungdomskulturgrupper vill skapa en motidentitet till den bild som media skapar. Han pratade också om att det skett en gentrifiering av innerstaden och att detta är roten till de sociala konflikter som finns i vårt samhälle idag. Om vi inte möts i vardagen kommer vi skapa bilder av hur "de andra" är och tryggheten av gemenskapen försvinner.
Jag tycker att det Ove pratade om hänger så starkt samman med identitet i stort. Varför skapas det utanförskap i en stad och vad är det som gör att vi inte längre vill mötas? Kan det vara så att gentrifiering kan ske i större skala? Jag känner att hela Uddevalla har blivit utanför och behöver skapa en motidentitet likt hiphoparna i Hammarkullen.
Ja, nu har jag väl babblat tillräckligt för denna gången. Tänkte lägga upp några fler inspirationsbilder här. Sen är det bara att börja skissa på bygget. Nästa vecka blir det
modellbygge och allt som hör till.
...
HO YIN NG
...Kolla på senaste Kobra! www.svt.se/kobra
Cd omslag av Portrait Painter 2009
.
Antonio Sant´elia ritade dessa teckningar 1914!
Ciao!
onsdag 7 oktober 2009
"Jazzen" 1930
Den nya dansbanan "Jazzen" 1930. Foto David Almqvist (sannolikt)
Bohusläns museums arkiv
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
