Då var man igång!

Äntligen har gestaltningskursen dragit igång och vi har haft vår första grupphandledning med K.

Temat är konflikt, vilket är ett väldigt brett och intressant tema. Man är omgiven av konflikter hela tiden och inte bara omgiven...de finns inuti en själv också. Det svåra är att välja en av alla dessa konflikter att gestalta. Ramarna är så suddiga och idéerna så många att allt har varit en salig röra väldigt länge. Förvirringen har varit total men jag tror att jag har börjat se en form nu. Jag har drömt om konflikter och drömt om tekniker. För varje dag har man kommit på något nytt. Det är spännande att vara i processen och det blev ännu mer spännande under grupphandledningen när man fick höra de andras tankar och själv komma med tankar för att hjälpa de andra.

Som jag antytt ovan så började jag tänka på mitt projekt för ganska länge sen eftersom jag är lite pressad tidsmässigt.

Det började med en idé om rädslan för att vara naken inför andra och jag hade en galen idé om att springa naken genom stan. Jag måste erkänna att jag ganska snabbt la den idén på hyllan och gick vidare :)

Min andra idé var att jag skulle trycka på kläder/tyg. Jag ville göra någon slags konflikttröja eller klä in någon eller något i en konflikt. Denna idén gick också bort till slut eftersom jag har hållit på en hel del med kläder innan. Jag ville helt enkelt gå en ny väg.

Nästa idé handlade om att göra film. Jag ville pussla mig själv i olika skepnader...fram och tillbaka, upp och ner, in och ut. Min idé var också att göra musik till. Jag kände dock även här att jag redan testat på film och även musik. Jag vill utmana mig själv.

Min sista idé är att göra tittskåp över de största och tuffaste konflikterna i mitt liv. Det handlar om mina inre konflikter och det är en väldigt personlig ingång i projektet. Samtidigt som detta känns skitsvårt och jobbigt, känns det jäkligt bra. Jag vill göra ett projket som känns och ta en svårare väg för att känna på hur det är. Det är den största utmaningen för mig. Under vårt gruppsamtal darrade rösten och efter hade jag jag nästan ångest. Kan jag genomföra detta? Skall jag ändra mig? Orkar jag visa upp mitt inre för alla? Som K sa kommer detta projekt att bli som att klä av sig naken...fast på ett annat sätt. Vilket är otroligt konfliktfyllt för mig. När jag efter mötet stod vid spårvagnen med hjärtat i halsgropen kom jag plötsligt på att det är otroligt häftigt att känna så mycket inför sitt projekt. Det har jag aldrig upplevt innan för något. Det jag kommer göra känns viktigt för mig. Jag kommer lägga ner min själ i det.

Nu har jag varit och införskaffat 7 skåp som jag skall fylla med mitt liv och mina konflikter. Vad det blir får tiden utvisa. Jag tänker sätta igång och testa mig fram. Mina klasskamrater hade bra idéer om hur man kan arbeta med skåpen så nu måste jag sätta igång och testa mina idéer och se vad man kan ta in och vad man skall lämna utanför. Nu i helgen skall jag börja med att måla alla skåp vita. Det enhetliga och nästan minimalistiska är något som lockar mig. Hur kan man uttrycka något genom enkelhet?

Hörs snart igen. Nästa gång får ni även lite bilder.