Jag ville gå en säker och trygg väg...gestalta en konflikt utanför mig själv, men tog den svårare och valde att gestalta mina inre känslor. Flera gånger under vägen höll jag på att falla tillbaka till det enkla men tvingade mig själv att hålla fast vid det svåra. De andra i gruppen hjälpte mig att se att det betyder så mycket mer. Vilket jag egentligen vetat hela tiden...men det är lätt att blunda.
Det slutar i 7 skåp där jag gestaltat svåra och viktiga konflikter i mitt liv. Konflikter som etsat sig fast...för att just konflikterna handlar om det som är viktigt i livet. I konflikterna hittar man nya vägar att gå, man utvecklas och förändras som människa.
Min ingång i projektet är väldigt personlig men jag vill skapa känslan av att det handlar om oss alla när man tittar på gestaltningen. Där jag har varit...har vi alla varit. Alla har vi våra personliga konflikter som betytt och som fortfarande betyder mycket för oss. Vitt, vitt, vitt. Du som betraktare får färglägga. Enkelhet och minimalism...du som betraktare får lägga till. Berätta din egen historia genom min. Titta in i "dockskåpet" och regissera, spela, ändra och fantasiera om ditt egna liv eller om mitt om du hellre vill. Hur ofta har man inte tittat in i något fönster och funderat på hur livet ser ut där inne? När jag kommer ut som lärare kommer jag möta mina elevers historia och för att se dem måste jag vara öppen och beredd på att även ge av mig själv. Konflikten som handlar om hur mycket man vill visa av sig själv kommer alltid att finnas där...för oss alla.
Processen har varit lång och känslosam. Idéer har avlöst varandra och självkritiken har legat och lurat där hela tiden. Kommer folk förstå vad jag vill säga? Kommer man känna något när man ser på mitt verk? Kommer folk kunna känna igen sig i mina konflikter? Har jag gjort på rätt sätt? Ja...frågorna har varit många, men jag har valt att lita på mig själv. Jag känner...känner mycket. Jag känner både en sorg över de konflikter som har varit tuffa...men en glädje över att ha kunnat göra denna gestaltning och nått till ett nytt ställe där jag inte var innan. Det känns. Vilket är en häftig känsla...en känsla som jag ville känna. Jag ville utmana mig själv och det har jag gjort.
I 6 av skåpen finns konflikter tagna ur mitt liv. Vet inte om det är viktigt att skriva exakt vilka konflikterna har varit. Det viktigaste är att känslan av dem förmedlas. I sin helhet tror jag att man kommer förstå ändå. Jag tror att de som tittar på gestaltningen kommer fylla i det de inte vet själva. Det är också det som är meningen. Det sjunde är tomt och är till för betraktaren. Fyll skåpet med dina egna tankar och historier.
Jag kommer döpa skåpen efter textrader som jag har skrivit. Det tomma skåpet kommer heta "Can I make you promise?" Jag kommer också att ha musik till...har bestämt mig. Det tillför mycket till känslan och därför behövs den. Hur det kommer låta får ni höra på måndag. Nu måste jag arbeta vidare. Skall bli spännande och se hur utställningen blir.
Ses!
X
2 kommentarer:
Bra jobbat Christina! Jag vet inte om Du har läst min blogg ännu, men jag är också inne på att betydelseskapandet ligger hos betraktaren. Just nu i alla fall.
Vi ses på måndag!
Tack C! Funderar på om jag ska haka på siffran sju med sju bilder... Tror att din gestaltning blir ännu mer med musik även om det redan är super!! Jag har stått framför dina skåp o kännt in mig o oj vad jag direkt kopplar dom till mitt eget liv. Snyggt jobbat, vi ses imorgon.
kram
C
Skicka en kommentar