Hur vill du att Heden ska se ut?

I måndags skapade jag då min spontana målarverkstad i Hedens allé. Platsen jag valde hade potential till att bli ett naturligt rum då både ett bord och en offentlig anslagstavla redan fanns på plats. För att förbereda platsen lade jag en duk på bordet och ställde upp färger, penslar, sprayfärg och dylikt. Jag hade också häftat fast min ”Hur vill du att Heden ska se ut?” - banderoll på marken i allén som en slags röd matta. Från början hade jag tänkt att banderollen skulle hänga mellan träden, men jag vaknade tvärt natten innan projektet och insåg att det kanske skulle kännas som en kampanj av något slag. Detta ville jag inte så jag valde marken för att skapa en mer intim känsla.

...

Min idé med verkstaden som jag redan har nämnt i tidigare inlägg var att förflytta förändringstanken från mig själv till min omgivning. Någonstans måste man börja för att diskussionen skall växa och vad är bättre än att sätta igång människors tankar kring hur det offentliga rummet ser ut och används?

När människor gick förbi min verkstad och blev inbjudna av mig att göra sina röster hörda skapades både monologer och dialoger. Vid ett tillfälle hade jag fem stycken som målade samtidigt och förde samtal sinsemellan. En tjej ville ha husvagnar på Heden och killen som satt mitt emot blev upprörd och ifrågasatte hennes önskan. Han menade att alla vid bordet skulle ta sina målningar på allvar, vilket man inte gjorde om man ville ha fler bilar till Heden. Själv gjorde han en väldigt detaljerad planritning över området. Människor som kom dit ensamma förde ofta ett högt samtal med sig själv under tiden de målade.

..

Det var många under dagen som valde att tacka nej till inbjudan och den vanligaste orsaken var tidsbrist. Många som inte stannade och målade var optimistiska och tyckte min idé med verkstaden var väldigt bra, men jag fick också några arga kommentarer som ”Heden var i alla fall mycket finare innan ni kom hit”. Andra människor blev nästan lite rädda när jag bjöd in dem och svarade NEJ upprepade gånger samtidigt som de snabbt kilade förbi. En tredje grupp fick jag verkligen övertala innan de vågade måla. Det kom till exempel en hemlös man fram till bordet som var mycket intresserad men som absolut inte ville måla. Till slut tog även han tag i penseln och gjorde ett fantastiskt litet verk.
...
När verken var färdiga skapade jag en utställning på den offentliga anslagstavlan som jag sedan lät hänga kvar. Många stannade upp vid tavlan och betraktade verken och många fotade, vilket jag tycker visar på ett intresse från människorna som gick förbi. En i min grupp lät igår meddela att verken hänger kvar i samma skick som i måndags. ...