Digi...Digital!

Denna vecka påbörjade vi en liten kurs som heter digital miljö och vårt uppdrag var att interagera i minst två digitala miljöer innan fredagen. Till en början blev jag lite besviken på uppgiften eftersom jag hade önskat att vi skulle få lära oss och jobba med något bra och användbart dataprogram, men N hade förvarnat mig på att det inte skulle bli så mycket sådant så jag var väl ganska beredd på detta ändå.

När jag väl hade släppt tanken på dataprogrammen och försonat mig med uppgiften kan jag nu i efterhand tycka att det varit en bra och lärorik läxa. Jag hade nog inte orkat bli medlem på alla dessa olika platser på Internet om jag inte blivit tillsagd att göra det. När man surfar runt och letar efter olika platser att interagera i inser man hur mycket det finns där ute och hur mycket mina kommande elever kommer komma i kontakt med. Det kan vara klokt att ha koll på grejerna så man vet vad eleverna pratar om, men jag är inte helt säker på att jag tycker man skall vara inloggad som en slags vakt på de ställen där eleverna befinner sig. M sa att detta var viktigt, men jag själv känner att om mina lärare/föräldrar hade varit på de ställen där jag var när jag var yngre så hade det stört mig väldigt mycket. Att vara medlem i ett Community kan vara bra ur många olika aspekter. Man får hjälp med sitt identitetsskapande, man kan hitta nya vänner som delar samma åsikter och musiksmak m.m. och man får en vidgad bild av den värld man själv lever i. Så var det för mig och jag är glad att jag fick vara ute och upptäcka detta själv utan vuxnas översyn. Jag tror att man på ett sätt kan förstöra viktiga processer i en ung människas liv om man blir alldeles för vaksam. Självklart skall man som vuxen ha koll så att inte ens elever eller barn råkar illa ut, men om allt är lugnt så kan de gott få spela på egen hand.

Som jag nämnt ovan har jag själv varit en flitig Communitymedlem sen jag var 16 år (skunk, lunarstorm, helgon, facebook och myspace), så jag ville utforska vad jag kunde hitta i spelväg. Jag började med Second life (egentligen inget spel) där jag stannade i tre dagar. SL är så enormt stort att man skulle behöva väldigt mycket längre tid på sig än detta för att lära sig det. Det var svårt att förstå hur man bytte utseende och hur man tog sig till olika ställen. För mig krävdes det några dagar innan jag lärde mig de mest grundläggande sakerna för att kunna kolla runt i spelet.

Under den tredje dagen besökte jag den svenska ambassaden i Washington där jag fick hjälp av en annan spelare att hitta roliga ställen att besöka. Hon tipsade också om bra affärer m.m.

Det var ganska fascinerande hur folk som man mötte inne i SL var väldigt utseendefixerade. Jag mötte fyra olika personer som kommenterade min utstyrsel och min kropp. Ena stunden var jag för kort, andra hade jag ful frisyr. Det var svårt att bli accepterad om man inte hade koll på grejerna, vilket förvånade mig mycket. Jag la också märke till att det oftast bara var mellan 40-60 personer inloggade i SL vid de tillfällen jag var där så det var väldigt folktomt när man vandrade omkring där. De gånger man stötte på någon var det sällan de hade lust att prata med en eller så kunde de inte engelska. Jag fick känslan av att man måste bygga upp en identitet och sälja in sig själv för att få vara med i gänget. Detta märkte man när de svenskar man mötte var mycket mer välkomnande än andra. Jag som svensk fick en identitet och kunde därför accepteras här. Självklart var inte alla likadana. Jag träffade på två andra snubbar som vågade snacka lite, men man kände en viss distans.

Det jag också förvånades av var att det var mycket sex i SL. Jag fick massa landmarks av folk till skumma ställen och i klädshopparna var mycket av kläderna barnförbjudna. I en vanlig bar drack jag en Cosmopolitan serverad av Santas sexy bartender med tuttar ända upp till hakan. Ha ha. Jag åkte dock inte till något av ställena de andra erbjöd. Kändes ganska meningslöst.

När jag skulle spela mitt andra spel blev det väldigt mycket krångel. World of warcraft trial fungerade inte på min dator och jag hade inte tid att ladda ner fullversionen. Satt kanske i tre timmar och mekade med detta. Jag gjorde mig ett konto och allt, men när jag tryckte på PLAY så bara allt stängdes ner helt mystiskt. Jag lade ner mina försök efter ett tag och surfade runt på massa olika sidor. Till slut hamnade jag på en asiatisk sida som hade massa mangaspel. I ytterligare två timmar satt jag och laddade ner otaliga program och skapade mig konton till höger och vänster för att kunna spela. Men nej! Detta gick inte heller. Installationsprogrammet stod och tuggade en timme på min stackars dator och jag trodde ett tag att datorn skulle explodera. Jag fick ge upp här också.


Mitt slutliga försök lades på Betapet.se. Detta fungerade fint som snus. Jag gjorde mig ett konto och efter tio minuter var jag igång och spelade Alfapet för fullt. Jag bjöd in Karin och vi satt i några timmar och spelade mot varandra och chattade. Det var riktigt roligt (tack för tipset Åsa). Jag tror att detta spel kanske riktar sig till lite äldre folk, så risken att mina elever sitter med detta kanske inte är så stor.


Jag tror ändå att det är nyttigt att se så många olika ställen som möjligt för att bilda sig en uppfattning om hur spelvärldarna ser ut på nätet.

På det hela taget är jag mycket nöjd med veckan. Trots många hårda timmar när jag slitit mitt hår, har detta gett resultat. Jag är speciellt nöjd med att ha varit i SL och fått se hur detta fungerar. Det kan hända att jag går tillbaka dit och lär mig mer…vem vet?

Ha en riktigt GOD JUL nu allihop! Ses snart igen.

BIKE!